Viktigt meddelande! Jag har flyttat!

30 maj, 2016 av pushingdaisies

Eftersom Maria – som driver Norrläge – numera är mer av en bonde än en webby så kommer jag att flytta till en egen blogg.

Min nya adress är thesecretgardenerblog.wordpress.com.

Den är inte klar riktigt än, men nåt litet inlägg har redan kommit upp där. Och den borde också ha ett fungerande flöde för RSS/Feedly/vilken läsare du nu använder!

Uppdatera gärna bokmärken och annat också – den här bloggen finns kvar ett tag, men jag kommer radera den så småningom, så det inte blir förvirring bland sökträffarna.

Plantbytardag 2016: det närmar sig

25 maj, 2016 av pushingdaisies

Alright, det här är ju alltså ett totalt experiment, som grundar sig i två saker:

1. Minns du för två år sen, när EU ville inför förbud mot att sälja, köpa och byta fröer, om man inte först frågade EU om lov? Förbudet skulle gälla alla människor, och alla fröer, för evigt, stjärnstopp. Jag fick sån panik av det att jag fantiserade ihop en hel svart marknad där odlare möttes på rökiga, underjordiska barer för att byta frö och plantor. TACK OCH LOV blev det inget förbud, och den här plantbytardagen är den enda lilla resten som finns kvar av förslaget.

2. Jag sår alltid för mycket av samma sak, och tänker att alla andra gör samma sak. Så om vi ses och byter med varandra så blir våra grönsaksland mer varierade.

MEN jag har liksom ingen aning om hur/om det kommer funka!

Vad som än händer så kommer jag att befinna mig på Spritmuseum nu på söndag, 29 maj. Om du känner för att komma förbi också är det helt fritt fram. Kanske är det kaos. Kanske sitter jag där själv. Spänningen är olidlig.

HÄR finns Facebook-event.

Plantbytardag 2016: uppdatering

21 maj, 2016 av pushingdaisies


Nu finns ett Facebook-event för alla som vill byta plantor (eller dricka öl i bersån och kolla på när andra byter plantor).
HÄR: https://www.facebook.com/events/710324432403932/
Jag tror att man kan, typ, bjuda in vänner där om man vill!?

29 maj
kl. 13-15
Vi ses på Spritmuseum med vårt sådda överskott, dricker det man föredrar, pratar odling och byter till oss nya spännande grejer.

Jag kommer bland annat att ha med mig sötnosarna här nedan: jordärtskockan ‘Bianca’, en superstar framför allt för att hon är den enda som hinner blomma i Sverige. Blir till mer än manshöga, smala, buskiga solrosor, perfekt som insyns- och vindskydd. Jag har aldrig sett ‘Bianca’ i butik heller – det är byte som gäller om man vill ha tag på henne! Även en perenn grönsak vilket är = den coolaste sortens grönsak.

Sökes: framför allt squash och pumpa.

Hundis Tax i Rodeo

21 augusti, 2015 av pushingdaisies

Liselotte Watkins känner ni ju redan från det här inlägget om grönsaken puntarelle, men visste ni att hon även har en, eller ett par egentligen, fantastiska hundar?

Jag intervjuade henne om en av hennes hundar i Rodeo sommar 2014. Så här blev det.
(Klicka en gång på bilden för att få upp den stort, klicka igen för att zooma i texten).

Foto: Liselotte Watkins

The Akerlunds i Bon

21 juli, 2015 av pushingdaisies

Den här artikeln har egentligen ingenting med odling att göra. Alls. Men jag är så himla nöjd med den, Bea och Jonas Åkerlunds är så spännande, och den ligger inte online nånstans, så jag drar upp den här. Ifall nån är nyfiken.

Och om nån på Bon, eller fotograf Eric Broms, eller nån annan involverad tycker att det känns dumt att jag lagt upp: säg till så tar jag ner den!

Publicerades i Bon #62, vinter, 2012. (Klicka en gång på bilden så kommer den upp större, klicka en gång till så zoomar du in texten).




Krönika i Dagens Industri

20 juli, 2015 av pushingdaisies

Jag har ju blivit den rockande odlaren med hela svenska folket, så i somras när Jan Gradvall frågade om jag vill praoa för honom på DI så kändes det inte mer än rätt att skriva en krönika om hur rock och odling hänger ihop i mitt huvud.
Så här blev den.
Publicerades i Dagens Industri nummer 25, 3/7/2015.
(Klicka på bilden så dyker den upp i eget fönster, klicka en gång till så zoomar du in texten – easy peasy!)

Sophie Mörner i Rodeo

01 juli, 2015 av pushingdaisies

Typ den här tiden förra året pratade jag med en av mina favoritfotografer, Sophie Mörner, om kopplingen mellan konst och natur. Eller foto och hästar, i hennes fall.

Lägger upp den här, ifall nån är sugen på att läsa.

Och om nån inblandad, till exempel Rodeo eller Sophie, inte vill att den ska ligga här så är det bara att säga till så tar jag bort den!

Texten publicerades i Rodeo höst 2014.
(Klicka en gång på bilden för att få upp den stort, klicka igen för att zooma i texten).

Alla foton: Sophie Mörner


Alla foton: Sophie Mörner

Tasha Tudor-special

27 juni, 2015 av pushingdaisies

Jag vet inte om jag sagt det, men jag skriver en krönika i varje nummer av Allt om Trädgård. Varje krönika handlar om ett – ibland ganska symboliskt – möte med en cool trädgårdsperson.

En av dom som jag började tycka allra bäst om efter att vi träffats var Tasha “Knastanten” Tudor. Och eftersom andra verkar ha tyckt samma sak (Ronny Ambjörnsson bland annat #humblebrag (eller vänta det kanske inte var nåt humble med det skrytet!?)) så lägger jag upp texten här.

Den publicerades i år, i nummer 5 2015 av Allt om Trädgård.

MÖT TASHA TUDOR
Under en period i mitt liv – ett tag efter att jag blivit odlingsintresserad, strax innan jag fick en kolonilott – trodde jag att alla odlingsböcker höll på att ta slut. Att jag läst dem alla. Så jag började nervöshamstra det mesta med orden ”trädgård” eller ”odling” i titeln. En som jag planlöst högg åt mig på en loppis var The Secret Garden, en barnbok inläst på kassett (jag lyssnade på uråldrig Walkman). Den kom att påverka min odling minst lika mycket som en faktabok, och när tredje kassetten inte funkade (hur skulle det gå med de fattiga, lytta, elaka barnen och deras igenvuxna trädgård!?) stormade jag ut och lånade bokboken. Där fortsatte berättelsen om återfödelse och rosenskötsel, inramad av illustratören Tasha Tudors egendomliga små teckningar.
Tasha Tudor var en fantastiskt excentrisk, amerikansk överklasskvinna (hennes föräldrar var polare med Mark Twain och Einstein) som föddes 1915 men som önskade att hon fötts 1830. Utifrån detta lajvade hon sig sedan igenom sitt liv. Trots det (tack vare?) lyckades hon – utan el eller moderna verktyg – odla en trädgård bortom tiden.
Efter att flera av hennes barnböcker blivit bästsäljare lät Tasha bygga ett hus i New England, kopierat planka för planka utifrån en 1700-tals-bondgård, komplett med uråldrigt kök och gluggfönster. Där levde hon utan radio och TV – ett tag hade hon ingen el utan körde med oljelampor. Hon mjölkade sina slokörade getter barfota och kokade rosa äppelmos som hon serverade med getyoghurt och kaksmulor. Hon odlade lin som hon sydde kläder av (jag har testat detta och andra årets skörd, som var 100 procent större än första, skulle lätt räcka till en rejäl stjärtlapp) och picklade allt som kom i hennes väg. I fyrtiotalet år verkar hon sväva tidlöst någonstans i det där ultimata, belästa glappet precis mellan 70 och 80 (hon blev 92).
På ett foto i boken The Private World of Tasha Tudor bär hon vad texten beskriver som sin fin- klänning när hon gräver upp knubbiga potatisar ur den feta Vermont-jorden. Klänningen är svart och skulle funka bra som sorgedräkt för en mycket traditionell laestadian.
På det sättet – tunn och fågellik och iklädd fattiga finklänningar – odlade hon sin lustgård på en ljummen södersluttning. Hennes fruktlund verkar ständigt fylld av paradisäpplen hängande från kala, dramatiskt dimfuktiga svarta grenar, och pumpor mognande under fullmånen. Och precis som i tv-serien Gilmore Girls (som också utspelar sig i New England) verkar Tasha leva ett helt liv under en ständigt pågående, gnistrande vacker höstvecka.
Mark Twain ska ha sagt att ett år i New England består av nio månaders vinter följt av tre månaders dåligt kälkföre. Alltså är Tashas trädgård ingen ouppnåelig dröm – i alla fall inte klimatmässigt. Det första hon gjorde på sin bondgård var att plantera tusentals påskliljor. Varje maj bildade de en gul matta under de vit- och rosablommande paradisäpplena. Det kommer vara det första jag gör också. I framtiden. Iklädd skor.

Här är orignalsidan.

Lim-Johan i Rodeo

09 juni, 2015 av pushingdaisies

Jag kommer ju från den lilla byn Edsbyn, och förutom att jag där lärde mig att det faktiskt går att bli självförsörjande på kött och potatis, så hjärntvättades alla vi edsbybarn med storheten hos den naivistiske målaren Lim-Johan – den mest kända person som kommit från Edsbyn, förutom han som kom på Minecraft, som ingen minns namnet på.

Jag fattade inget av Lim-Johan, tills den dag när jag såg hans foton. Några år senare skrev jag det här minikåseriet om hur han är Sveriges första selfie-fotograf.

Texten publicerades i Rodeo vinter 2014.

Och om nån inblandad, till exempel Rodeo eller Edsbyns Museum, inte vill att den ska ligga här så är det bara att säga till så tar jag bort den!

(Klicka en gång på bilden för att få upp den stort, klicka igen för att zooma i texten).

Samtliga foton: Lim-Johan/Edsbyns Museum

Och om nån inblandad, till exempel Rodeo eller Edsbyns Museum, inte vill att den ska ligga här så är det bara att säga till så tar jag bort den! (Klicka en gång på bilden för att få upp den stort, klicka igen för att zooma i texten).

Lust & Lidande i Rodeo

20 maj, 2015 av pushingdaisies

Numera filtrerar mitt odlingsintresse in i nästan alla sammanhang där jag skriver, även i Rodeo.

Den här texten publicerades i Rodeo sommar 2014, och det hör en massa jättefina bilder till. Men eftersom det alltid är lite upphosvrättsligt meckigt att publicera bilder, så nöjer jag mig med texten här. Och ja, det stämmer, jag snodde titeln rakt av från Matts Bergmarks bok.
(Klicka en gång på bilden för att få upp den stort, klicka igen för att zooma i texten).