Viktigt meddelande! Jag har flyttat!

30 maj, 2016 av pushingdaisies

Eftersom Maria – som driver Norrläge – numera är mer av en bonde än en webby så kommer jag att flytta till en egen blogg.

Min nya adress är thesecretgardenerblog.wordpress.com.

Den är inte klar riktigt än, men nåt litet inlägg har redan kommit upp där. Och den borde också ha ett fungerande flöde för RSS/Feedly/vilken läsare du nu använder!

Uppdatera gärna bokmärken och annat också – den här bloggen finns kvar ett tag, men jag kommer radera den så småningom, så det inte blir förvirring bland sökträffarna.

Plantbytardag 2016: det närmar sig

25 maj, 2016 av pushingdaisies

Alright, det här är ju alltså ett totalt experiment, som grundar sig i två saker:

1. Minns du för två år sen, när EU ville inför förbud mot att sälja, köpa och byta fröer, om man inte först frågade EU om lov? Förbudet skulle gälla alla människor, och alla fröer, för evigt, stjärnstopp. Jag fick sån panik av det att jag fantiserade ihop en hel svart marknad där odlare möttes på rökiga, underjordiska barer för att byta frö och plantor. TACK OCH LOV blev det inget förbud, och den här plantbytardagen är den enda lilla resten som finns kvar av förslaget.

2. Jag sår alltid för mycket av samma sak, och tänker att alla andra gör samma sak. Så om vi ses och byter med varandra så blir våra grönsaksland mer varierade.

MEN jag har liksom ingen aning om hur/om det kommer funka!

Vad som än händer så kommer jag att befinna mig på Spritmuseum nu på söndag, 29 maj. Om du känner för att komma förbi också är det helt fritt fram. Kanske är det kaos. Kanske sitter jag där själv. Spänningen är olidlig.

HÄR finns Facebook-event.

Plantbytardag 2016: uppdatering

21 maj, 2016 av pushingdaisies


Nu finns ett Facebook-event för alla som vill byta plantor (eller dricka öl i bersån och kolla på när andra byter plantor).
HÄR: https://www.facebook.com/events/710324432403932/
Jag tror att man kan, typ, bjuda in vänner där om man vill!?

29 maj
kl. 13-15
Vi ses på Spritmuseum med vårt sådda överskott, dricker det man föredrar, pratar odling och byter till oss nya spännande grejer.

Jag kommer bland annat att ha med mig sötnosarna här nedan: jordärtskockan ‘Bianca’, en superstar framför allt för att hon är den enda som hinner blomma i Sverige. Blir till mer än manshöga, smala, buskiga solrosor, perfekt som insyns- och vindskydd. Jag har aldrig sett ‘Bianca’ i butik heller – det är byte som gäller om man vill ha tag på henne! Även en perenn grönsak vilket är = den coolaste sortens grönsak.

Sökes: framför allt squash och pumpa.

Varför allt är som det är

15 februari, 2015 av pushingdaisies

Upp till kamp! (det måste varit här nånstans – i slutet av 1800-talet – som min kärlek till getyoghurt började)

Jag lyssnade precis på Po Tidholms lilla krönika i Godmorgon världen på P1, om mjölk, och tänkte att den handlade om typ allt kommersiellt jordbruk i Sverige. För visst är det som om vi tänker att allt är som det är just nu – stora, större och större, bondgårdar som producerar identiska produkter till precis hela Sverige – för att de måste vara så? För att det liksom finns nån sorts naturlag som säger att bönder VILL det och att bondgårdar MÅSTE vara helt identiska (samma kor som får samma foder och samma sjukdomar och samma mediciner).

Och jag blev så lycklig när jag lyssnade på Po för att jag än en gång kom på att det det MÅSTE DET JU INTE ALLS DET. Det har blivit så här för att vissa personer – kanske till och med ganska många, på till exempel jätteföretaget Arla, samt till exempel regeringen – har BESTÄMT det. Fattat beslut i den riktning. Genomdrivit besluten på stor skala. Och skapat ett jordbruk som ser ut som det gör idag.

Alltid när man säger saker som “Tänk om vi hade småbruk som försörjde sin omedelbara omgivning och som grannarna kände sig involverade i, vad kul och bra det vore!” så svarar folk “Nämen det skulle vara HELT omöjligt att tvinga bönderna till det.” Men bönderna är tvingade att göra saker HELA TIDEN. Till att överge sina små tegar till förmån för stora, sammanhängande jordplättar. Att strömlinjeforma och pastörisera (visst är det så att en bonde inte ens får sälja spenvarm mjölk till mig även om jag traskar upp på henoms gårdsplan?). Till att bli bidragssökare istället för hantverkare. Men bara för att resultatet skulle bli mjukis-positivt och idealistiskt så verkar förändringen omöjlig.

Men det är den inte.

Dags att börja korta in tyglarna på Arla känner jag.

Lovage rock

03 februari, 2015 av pushingdaisies

Botaniska trädgården i Paris

“If you can’t get drunk, dream or make love in your garden, you might as well tarmac it.”

Åh, ett nytt favoritcitat! Jag känner mig just nu lite besläktad med Tim Smit (tack Anna!), som slutade som rockmusiker i London (eftersom han ogillade att flyga) för att odla i Cornwall och ended up skrivande böcker om sina galna trädgårdsprojekt.

Som den här, som citatet kommer från.

Nytt avsnitt, helt logiskt inspelat på kyrkogård

02 februari, 2015 av pushingdaisies

Nu finns det ett nytt avsnitt av podcasten som jag är ständig gäst i, Grönsakslandet.
Lyssna HÄR asap!
Här under är också en jätteviktig mailkonversation mellan mig och Bella (som gör podden). Feel free att kasta dig in om du har tips – alla former av erfarenheter av pumpasorter välkomnas med öppna armar.

Foto: Calle Stoltz

Bella förresten, har du några pumpatips? Jag har kört buttercup (för att jag trodde det var butternut), senare blivit avrådd från att köra butternut, testat blue hubbard (NOLL frukt, dock kanske pga att sommaren 2014 verkade vara ett katastrofalt pumpaår). Jag har bra erfarenheter av kalebass (men den är ju mest för kul) och spagettipumpa, men gillar att testa nytt. Har du testat nån Turk’s Turban? Alla tips mottages tacksamt.

/e

Hejhej!
Jag har bara odlat spagettipumpa – med fantastiskt resultat. Har fortfarande kvar i frysen och klurar på att ta fram till en soppa. Ska prova turbanpumpan, Giraumon turban, som jag köpte i år. Fast ingen i familjen är särskilt pumpafrälst så jag nöjer mig med en planta i år. Fast jag driver upp några extra turbaner, så du kan få ett par plantor av mig när du är tillbaka i Sverige. Estrid, du får förstås också en planta om du vill ha. (Såvida jag lyckas driva upp dem förstås.)
Häpp,
B

Gudars, JA TACK!
/e

Ny cool grönsak upptäckt: Puntarelle!

24 januari, 2015 av pushingdaisies

Bilden som startade allt

Det var på Liselotte Watkins instagram som jag först upptäckte några mörka, maskrosliknande blad som jag inte kunde sluta stirra på. Liselotte bor i Milano, och hennes grönsaksshopping känns extra mycket som en fantasivärld så här i januari. Den naturliga följdfrågan på hennes bladbild var så klart:

“Dom där bladen?! Jag vill stoppa dom i munnen! Är dom bittra eller normala?”

Och på det svarade Liselotte

“Puntarelle! Man tar dom fina skotten längst in. Lägger i isbad. Hackar lite finare. Sen mojsar ihop ansjovis, vinäger och olja! Och så har man en magisk sallad!”

Efter en snabb sökning verkar puntarelle vara något av en cikoria (typ som en endive alltså). Fast med ett innanmäte som en blomkål. De mörka yttre bladen skyddar ett blekt inre fyllt av späda skott/blomknoppar. Italienarna kallar den också för sparris-cikoria, vilket makes sense.

Jag har precis upptäckt bräserade blomkålsblad (tänk typ som grönkålschips, fast en hel middag), och tittar numera extra noga på ytterblad. De här tror jag dock kommer vara så bittra att de är oätliga för alla utom möjligtvis fransmän. Men innerskotten!? Låt oss säga så här: Liselotte la upp bilden igår och det finns redan minst två utmattade butiksbiträden här i Paris som tittat på mig med bedjande ögon och sagt, “NEJ, jag VET inte vad det ÄR för nåt.” [undertext: "Du ska gå nu".]

Internet påstår att puntarelle ska vara lättodlad (det påstår internet iofs om typ alla växter) och hyfsat härdig. Fröna sås mitt i sommaren och skördas sen höst/tidig vinter. Så om puntarellen inte är alltför känslig skulle den kunna vara perfekt för de svenska grönsakslanden. Typ tänk de där landen där du precis grävt upp den första skörden av tidig nypotatis nån gång kring midsommar – där.

Det var allt, dags att dra ut och trakassera fler fröbutiksanställda!

Mera Masanobu

12 januari, 2015 av pushingdaisies

Medici-fontänen i Luxembourg-trädgården, Paris


“Human beings are the only animals who have to work. Other animals make their livings by living.”

Naw! Masanobu Fukuoka i “The One Straw Revolution”

Snyggaste hittills sättet att odla squash på

02 januari, 2015 av pushingdaisies

Alright, säg hej och välkommen till en ny besatthet: Masanobu Fukuoka.

Masanobu-san var en japansk odlare och nihilist som föddes 1913 och höll på med nåt han kallade för “gör inget”-odling. Och precis som nästan jämt när folk säger åt en att göra inget så stämmer det så klart inte riktigt (Masanobu har även sagt den här fina grejen “Det här med att svalorna i himlen inte behöver jobba för att få mat och kläder – alltså har du ens sett en svala!? Dom gör inget annat än att jobba!” [reds. övers.]).

Just nu läser jag hans bok “The One Straw Revolution” och jag skulle typ kunna återge allt som står i den, för den känns som att hitta hem och sen, i det hemmet, hitta ett stort badkar kroppstempererat vatten som det bara är att sjunka ner i.

Men en av de mindre komplicerade grejerna som jag kommer att testa så fort tjälen gått ur jorden är det här:

SNYGGASTE HITTILLS SÄTTET ATT ODLA SQUASH PÅ

  1. Masanobu sår inte i öppen jord som oss andra, utan kastar bara ut sina grönsaksfröer huller om buller i sin fruktträdgård på en bergssluttning. Där växer det även drivor med vitklöver, diverse ogräs och vilda örter. Så för att göra det lättare att hitta gurkor och squash, lägger han fram stora, yviga grenar där just de växterna dyker upp. Allt eftersom klättergrönsaken växer fattar den tag i grenen, sprider sig över den, och när frukterna mognar fram hänger de ner mellan grenarna, strax ovanför marken.
  2. För att använda det här i min egen odling kommer jag att så igen hela squash- och pumpa-landet med en blandning av vintersallat och vitklöver*. Sen förgror jag mina klättrare inne medan de två kommer igång. Till sist drar jag dit en gammal gren och planterar ut squashen och pumpan på solsidan av pinnen.
  3. Jag förväntar mig att det kommer bli det snyggaste som nånsin hänt.

En göllig groda i “One Straw Revolution”

* För att det är onödigt med öppen jord under klättraren, för att klövern fixerar kväve från luften i jorden och blommar på ett sätt som insekterna gillar, för att vintersallaten går att så väldigt tidigt och ger mig något att skörda i väntan på hösten, och dessutom klarar skugga helt ok. I nästa steg hoppas jag att klövern överlever vintern och att sallaten självsår sig: sallaten suger i sig näringen som klövern ger och plötsligen har jag en självständig klöver/salladsäng.

Upp ur underjorden, ner i GrönsaksLandet

25 december, 2014 av pushingdaisies

Gölliga grönsaker av Lotta Kühlhorn

Och nu, detta: jag är sidekick i en podcast! Den går att lyssna på HÄR (och ifall länken dör nån gång i framtiden så går det att söka på typ SR och Grönsakslandet).

Podden handlar ganska mycket om hur man gör för att (och på vilka sätt man misslyckas med att) bli självförsörjande på grönsaker, hur man tillagar pak choi och vilka grönsaker som är lättast att förvara. Och självklart hinner jag även med ett par mycket onyanserade och ogenomtänkta påstående (“Jag älskar amerikanska preppers, dom är mina stilförebilder!”), som alltid i radio.

Det här är första avsnittet, men vi kommer fortsätta på ungefär samma sätt i många veckor till.

In å jullyssna me en gång!