Plötsligen så händer det. Plötsligen står man där och steker sallat.
Det var de senaste årens stora trendsallat, Little Gem, som fick mig att göra det.
Little Gem har ju hajpats av en massa olika anledningar – den är snabb, snygg, god och så har den ett knutet hjärta, som en endive ungefär. Fast utan allt hazzle det innebär att odla endive.
Jag har aldrig odlat Little Gem, jag har köpstopp på frö och måste odla upp all vanlig krus-sallad som jag köpte i tron att det var endive först. Men för några dagar skulle vi göra caesarsallad och i affären, precis bredvid romansallaten, låg det en massa Little Gem, med sorten utmärkt på förpackningen och allt (det är så man vet att hajpen är etablerad – när sorten får ett namn i butiken).
Och efter några dagar av helt vanlig, rå caesarsallad var vi framme vid de omtalade hjärtana. De som enligt Hugh Fearnley-Whittingstall ska tåla en gnutta värme…
Sagt och gjort, fram med grillpannan, upp med värmen, på med lite rapsol på det kluvna hjärtat (den lilla fasta biten längst ner får vara kvar, så att inte bladen ramlar isär. Men ät den inte, den är bitter). Sen snabbt ner i pannan. Hjärtat ska inte bli genomvarmt, det ska bara bli lite grillstreck på varje sida.
Jag la hjärtat på rygg på tallriken, ringlade ner fyllig, salt caesardressing mellan bladen och rev över parmesan.
Jag gillade resultate: den friska salladssmaken var helt borta, ersatt av en fyllig, grillad, smörig smak.
Helt klart värt att testa.
Going boldly where no gardener has gone before
23 december, 2011 av pushingdaisiesNässelfest
12 december, 2011 av pushingdaisiesOh, läste precis (nånstans, ej säker på var, håller på att försöka komma ikapp i försummad trädgårdslitteratur) att det går att grodda nässelfrö! Coolt va? Det är ju för sent nu, men till hösten ska här samlas.
Squashing Time
07 december, 2011 av pushingdaisiesFör ett litet tag sen blev den sista biten squash dålig, men innan dess hade jag hunnit laga ett halvt uppfunnet squash-pasta-recept till perfektion. Det tog bara fem dagar av ingen annan mat.
Originalreceptet kommer från Jamie Oliver och innehåller broccoli, och det är en av mina favoriträtter som min man lagar.
Inte för att Jamie är någon traditionalist, men jag tror att efter de här små ändringarna skulle ingen italienare någonsin kännas vid receptet. Ändå tycker jag det känns italienskt.
Det ser svårt ut, men är extremt enkelt. Du behöver pasta, zucchini, gul lök, pecorino och eventuellt lite, lite chili.
Koka bra pasta (sån som är skrovlig, inte slät) i saltat vatten, nästan mjuk.
Under tiden värmer du smör eller olja i en gryta – det blir aldrig så varmt, så smör går bra.
Riv lök – inte jättemycket, bara för smaken.
I med löken i smöret.
Riv zucchini – mer än löken, ganska mycket till och med.
Ner i löksmöret.
Fräs och kryda med några flarn chili. Vänta med salt.
Nu borde du ha en situation där pasta står och kokar och zucchini/lökblandningen har börjat ge ifrån sig ganska mycket vätska. Låt allt fortsätta så tills pastan är nästan klar, och ta sen, med en pastatång eller nåt, och lyft över spagettin i zucchinigrytan och låt den koka klart där. Spä med lite mer pastavatten om det behövs (det brukar det göra).
På med lock, och låt pastan koka i det MYCKET korta vattnet – det ska alltså vara bara som en skyl på botten, så du får röra lite då och då.
Riv pecorino (gärna romana) på finaste delen av rivjärnet.
När pastan blivit mjuk, rör ner lite pecorino, och spä med ytterligare vatten. När pecorinon är helt smält, blanda i lite till, och så lite vatten, etc.
När konsistensen är som en krämig, saltig, zucchinig risotto – fast med pasta istället för ris – är du klar. Ha eventuellt på lite svartpeppar.
Värmer dödsskönt i vinterkistan.
Snygg häck
19 november, 2011 av pushingdaisiesJa, jag erkänner, jag gjorde det här inlägget enbart för att få använda den här rubriken som jag precis kom på.
MEN det var faktiskt en väldigt snygg häck i senaste numret av The Garden.
Det är björnbär och murgröna, men innan jag läste bildtexten trodde jag det var björnbär och humle, vilket också kändes som en sån himla bra idé. Vi har lite problem med vår björnbärshäck eftersom den aldrig vill tjocka till sig. Och några remsor humle i den skulle göra jobbet på ett kick.
Unga humleskott går att äta, och kottarna är potenta som lugnande medel (det är humlen som gör öldrickare sömniga). Några torkade humlekottar i kudden kan hjälpa om man har svårt att sova. Det kanske var inbillning men jag torkade några i vårt hus för ett tag sen, och blev helt groggy bara av att vara därinne.
Jobblov
15 november, 2011 av pushingdaisiesJag har just nu lite ledigt från ledigheten. Jag testade att jobba några månader i våras och upptäckte att det inte var ALLS lika obehagligt som jag mindes det. Så nu jobbar jag lite mer. Jag bloggar här och här, jag skriver långa artiklar i Bon varje nummer och så har jag lyxigt nog fått börjar skriva om trädgård, en grönsaksodlingsartikel i varje nummer av Allt om Trädgårds säsongsbilaga Fixa.
Och då hamnar odlingsbloggen på sparlåga. Jag tänkte bara säga det nu med en gång, så att ingen bara sitter hemma och kastar tangentbordet i skärmen för att det var en månad sen förra uppdateringen.
Snail trail
02 november, 2011 av pushingdaisiesJag läste precis att sniglar är aktiva från +5° och uppåt, och, precis som alla som trampat barfota på en i mörkret vet, framför allt på natten.
Det betyder att de borde ligga och sussa just nu, eftersom nätterna är kalla, men nej då, är man snigel så kommer man runt såna saker, och igår när jag var på lotten för att hämta några sista pak choi-blad såg de ut som dalmatiner. Helt prickiga. Av ashungriga minisniglar.
De goda nyheterna är att det här är en helt grym tid att bekämpa sniglar. Precis som på våren, innan grönsakerna kommit upp. Sprider man snigelpellets nu finns det ju inga distraherande grönsaker (förutom min stackars pak choi som numera ser knypplad ut), och snigeln går rakt på pelletsen.
Blev också glad när jag läste i Odlaren (jag går igenom förra vinterns alla nummer just nu) att en gammal SLU-forskare bekräftat att täckodling med gräs förvirrar kålflugor. Exakt samma sak som jag märkte när jag när jag la gräsklipp runt pak choien i somras.
Månadens, nej, årets roligaste!
31 oktober, 2011 av pushingdaisies
I helgen var vi på lotten för att fylla den här lilla hundhagen med förr-förra årets fina kompost. De lite grövre, oförmultnade bitarna längst ner så det blir luftigt och genomsläppligt och så den smuliga matjorden högst upp. Vi började gräva i komposten och först var det så här, ”Oj här ligger det en mandelpotatis, den måste nån annan kastat hit, vad dråpligt.” Sen var det så här, ”Oh my god, hela komposten är smockfull med mandelpotatis!” Varför mandelpotatis? Vem vet! Kanske hade vi en kräftskiva för två år sen med mandelpotatis och kastade några gröna på komposten. Men helt klart är att de stormtrivts.
Det betyder så klart att det är för låg temperatur i min kompost, men jag bryr mig faktiskt inte. Jag fick fem kilo mandelpotatis utan någon som helst ansträngning! Mysteriet är så klart att vi inte sett någon blast alls, men whatever.
Det är inte den allra godaste potatis man någonsin ätit. Det kan ju bero på att några av dem redan börjat gro, men även på att vi faktiskt inte har någon aning om vad det är för sort. Men det har även fått mig att komma ihåg vad härligt det är med riktigt rustik potatis, sån man måste skala. All potatis nu för tiden är så färsk och skallös.
Det här betyder ju DESSUTOM att potatis alltså går jättebra att höstså! Så det har vi gjort nu. Några av de nyfunna potatisarna kastade vi i den nya komposten, och några planterade vi ordentligt i ett land.
Woho!
Bästa filtreringen
12 oktober, 2011 av pushingdaisies
Min kompis Emma berättade för länge sen om en sorts kaffefilter-hållare i keramik som Melitta gjorde på 50-talet. Man använde den precis som filterhållaren i en el-bryggare, men det var fristående och eftersom det var i keramik gick det att hälla kokande vatten i det (istället för fesljummet, som i el-bryggaren).
Vi har ingen el på lotten, och dessutom har jag plastskräck (jajamensan), så därför har jag spanat efter det där filtret i varje skräp-butik jag varit inne i. Men jag har aldrig hittat något bättre än halva uppsättningar av den där roliga kaffebryggaren som består av två bubblor i glas (det är alltid bara den övre delen som finns till försäljning).
Huuur som helst, nu var jag inne på det spexiga fiket Coffice på Södermalm (hälften kafé, hälften kontor – jag vet, stockholmare!) och lo and behold, där fanns det gamla Melitta filtret! Fast nytt, japansk och väldigt dyrt!
Det är klart jag slog till.
Nu ska jag sitta här och dricka mitt nya skållheta kaffe och beställa en plant-in-pod till mannens nyköpta palm.
Pick it up, pick it up!
06 oktober, 2011 av pushingdaisies
Nyplockade i duggregn = bad gardener!
Ringblomma, kungsljus, johannesört, lavendel *BLISS*
Just nu plockar jag ringblommor helt tvångsmässigt. De slutar liksom inte blomma och jag slutar inte plocka.
Jag torkar de flesta (det var ju nymåne i förra veckan, men en solig dag torkar de ändå ganska bra). Av dom kan man göra te, som hjälper mot magkramp (elak PMS alltså). Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag hinner plocka en vända till också, så att jag får med mig ett gäng färska hem för att laga till den här häxkuren, som jag fick av hippie-Flipper:
- Ta 2 dl färska eller 1 dl torkade örter (typ brännässla, johannesört, kamomill, timjan eller just ringblomma).
- Hacka örterna grovt och lägg i en ren, torr glasburk.
- Fyll på med kallpressad olivolja tills burken är full. Skruva fast locket.
- Inga växtdelar ska sticka upp ur olja, då kan de bli dåliga.
- Ställ burken ljust, men inte för varmt.
- Låt örterna dra i tre veckor.
- Sila olja ner i en ren flaska.
Höstmat
01 oktober, 2011 av pushingdaisiesNu är lotten tvångsmässigt renplockad för i år, och jag har nu gått över till att känna likadant i affären. Spetskål, kålrabbi, pumpa – nån måste ta med sig alla de där grönsakerna hem, nu!
Därför har jag de senaste dagarna lagat höstmat så att spisen bågnat. Här är några av favoriterna.
BUTTERNUT-PUMPA PÅ TRE SÄTT
Det har ju varit total butternut-hajp senaste åren, och man vill ju inte missa en hajp, så i veckan släpade jag hem en femkilos-koloss. Planen var att göra en soppa, en pasta (den HÄR låter fantastisk) och sen kuba upp resten, rosta bitarna i ugnen och frysa in (om man inte rostar för hårt kan man sen använda bitarna precis som färsk pumpa). Men efter att jag ugnsrostat halva pumpaan var jag så trött på att skala att jag bestämde mig för att baka den andra halvan hel i ugnen. Receptet snodde jag från Jamie Olivier, han gör på en hel men jag gjorde på en halv, och det gick till ungefär så här:
- Halvera butternut-pumpan och skrapa ur en del av fyllning i den solida delen av pumpan med en sked, så att pumpa-halvorna blir till två ekor.
- Fräs det urgröpta pumpaköttet med lök, blötlagd svamp (spar lite av blötläggningsvattnet), soltorkade tomater och kryddor (till exempel chili, krossade korianderfrön och rosmarin).
- Lägg till ris (jag använde risoni, och jag tror att det blir bättre) och rostade pinjenötter, tillsätt lite av svampvattnet och puttra i typ två minuter. Salt och peppra.
- Lägg tillbaka allt i pumpakroppen, och tryck ihop de två halvorna igen.
- Slå in i folie (eftersom jag gjorde en halv slog jag in den delen riktigt tajt i folie) och baka i ugnen på 225° i typ 1 timme.
