Vad är väl en kväll på slottet….

110402 av pushingdaisies

Jag är lite sen på den här bollen, men förra torsdagen var jag bjuden på mitt livs första trädgårdsfest, på Allt om Trädgårds redaktion.

Festen var allt man nånsin kunnat drömma. Det var packat med odlingskändisar från vägg till vägg, i fönstren stod små pelargonsticklingar och alla, precis alla, pratade skånska.

Anna G Tufvesson berättade om hur mässan varit, jag fick prata med Lena Israelsson om perenna grönsaker, vinet flödade. I ett hörn satt en äldre kvinna som liksom bara osade auktoritet. När hon gick genom rummet, som var fullproppat med tjattrande odlare, delade sig folkmassan som röda havet framför Moses. Runt henne stod flera unga, söta tjejer och konverserade, fyllde på hennes glas och lyssnade stjärnögt på allt hon sa. Om bestick föll till golvet byttes de omärkligt ut, om glas välte restes de innan nån hunnit märka. Det där, sa Lena till mig, är Karin Berglund. Vem då sa jag medan jag stirrade glosögt och proppade in chips i ansiktet och Lena gav mig en blick som om jag lika gärna kunde ha frågat vad det var för stor lampa nån hängt upp mitt på himlen. Men, alltid en gentlekvinna, samlade hon sig snabbt och kastade åt mig en ursäkt: “Åh, du är så ung” (vilket jag ju verkligen inte är, men i den här situationen högg jag efter den som en livboj i stormigt hav). Nu har jag googlat och beställt Så i ruta och Med fingrarna i jorden så att jag aldrig mer ska behöva skämmas.

Jag fick även reda på att Hannu Sörenstam är en partyprisse och att Marie och Björn Hansson, som vann Allt om Trädgårds stora pris 2011, tänker använda pengarna till tyskländsk fylleresa. NOT! Men det var vad Björn Hansson sa i sitt tacktal. Sjukt rolig snubbe.

Och sen, till sist, fick jag reda på att det på trädgårdsfester fortfarande delas ut riktiga goodie bags. När jag var liten, i början på 2000-talet, och gick på bjudfester som musikredaktör så brukade man alltid få en liten påse med sig hem. Den kunde innehålla allt från dior-parfymer och smink till macaroner, siden-scarves och presentkort. Numera, efter musikbranschkrisen och tidningskrisen och bankkrisen, brukar man, högst, få en fladdrig plastpåse med ett brandat USB-minne fullt av fula pressbilder och, möjligtvis, en katalog av nåt slag. Men den här kvällen var det annorlunda. Av alla de små pryttlarna i påsen är jag mest peppad över ett hydroponiskt odlingstråg för ärtskott.

All in all var det så alldeles, alldeles underbart att jag knappt ens kände mig malplacerad i min stickade Ann-Sofie Back klänning med blodigt slasher-motiv på magen, bondage-klackar och trasiga, svarta långkalsonger.

3 kommentarer om “Vad är väl en kväll på slottet….”

  1. maria skriver:

    Åh precis så där fint var det. Om jag så aldrig kommer få gå på fest igen kommer jag dö lycklig.. :]

  2. pushingdaisies skriver:

    Ha ha, ja precis!

  3. wmse skriver:

    Hahah herrenån nu googlar jag trädgårdsfotografer. bra jobbat elin!

Skriv en kommentar