Vi har bestämt oss…

140109 av pushingdaisies

Vi ska skaffa ett litet äppelträd! Till våren, vilket kanske är den sämsta tiden att skaffa äppelträd, men skitsamma.

Just nu kämpar jag emot viljan att skaffa ett paradisäpple. Jag har en enormt soft spot för paradisäpplen, trots att det enda man kan göra med dem är typ gelé, och det enda man kan göra med gelé är att servera den till kadaver. Men liksom kolla in “Harry Baker” på bilden: blir som mest tre meter högt, har mycket mörka blad och djupt rosa blommor som The Garden beskriver som “exceptionally large and flamboyant”. Och så ganska stora äpplen med mörkrött kött, som ger en lila gelé.

Men jag går också tillbaka till det HÄR gamla inlägget, om äpplet Redlove era som har rött fruktkött, och de bra tipsen jag fick i kommentarerna:

David skriver att Leif Blomqvist berättar om äpplet “Veiniöum”, i boken “Våra fruktsorter”, som också har rött fruktkött. Sorten är estnisk och äpplet är främst bra till till saft, mos och vin. Pa64 fyller i med att Leif brukar finnas på mässan Nordiska trädgårdar, och tar in de träd man är sugen på.

Anne tipsar även om ett äpple som hon tror är Fagerö, som är fantastiskt gott att äta, har lätt rodnande fruktkött som färskt äpple och helt rosigt efter några månaders lagring.

Men borde man inte kunna ympa in lite paradisäpple på ett riktigt äppelträd? Malus som malus liksom.

Nu är enda problemet att trädet måste vara bisarrt jävla litet för att vi ska kunna knöka in det på lotten…

Läs mer om: , ,

9 kommentarer om “Vi har bestämt oss…”

  1. PUiByn skriver:

    Slå till! Se inte gelén som ett problem. Det finns säkert goda vänner och släktingar som ställer upp och konsumerar!

  2. Kajsa skriver:

    Ja men de är goda o äta. Glöm inte alla pallningar på hemväg.

  3. pushingdaisies skriver:

    Kajsa! Jag tror faktiskt att det är pallningarna som spökar – i minnet har det har blivit till de godaste små äpplena jag ätit.

  4. Bea skriver:

    Det går alldeles utmärkt att ympa in paradisäpple på ät-äpple. Och varför begränsa sig till det? ta ett träd och ympa in fler sorter på.
    Säkerställd pollinering, man hinner inte bli less på en sort, du får exakt det du vill i sortväg, o s v – listan kan göras lång om fördelar med att ympa in egna sorter.
    Fast…. det kräver oxå att man håller trädet i herrans tukt och förmaning med sekatören….
    Köp ett äpple!!

  5. pushingdaisies skriver:

    Grymt, jag älskar sekatören!

  6. vero skriver:

    Skaffa ett svagväxande äppleträd!De blir inte alls så stora och skrymmande. Börja kolla på nätet hur du kan spaljera dem så lovar jag att du blir hooked på spaljeringskonsten…!

  7. Fröken Dill skriver:

    Kul!
    Själv väntar jag på att mitt lilla Åkeröträd ska växa till sig och ge frukt. Och att det ska bli större så att jag kan ympa in lite fler sorter. Ingrid Marie kanske kan lyckas. Zon 4 är nog för tuff för Cox Orange, som ju annars är det godaste äpple man kan få.

    Jag har fastnat för en annan vacker gelefruktsväxt, Rosenkvitten. Såg den i Camilla Plums program och blev kär i den otroligt vackra rosa blomningen…

  8. pushingdaisies skriver:

    Fröken Dill, jag har rosenkvitten! Den är grym, och blir STENHÅRD som sylt. Funkar perfekt som pektinsubstitut. Och precis som du säger blommar den asfint. Hos mig blir blommorna till och med ännu djupare i färgen när busken står i halvskugga, konstigt nog.

  9. Mo skriver:

    Lycka till med trädet! Jag ser fram emot en rad odlingstips i bloggen framöver. Tomater till exempel – som en dam på bussen en dag runt jul kom fram och berättade att man ska odla i april, bara sätta fröna från en tomat och sätt dem i jorden. Var den där damen som plötsligt kom fram till oss en galning, eller är det så man gör? Är i såfall väldigt pepp på april!

Skriv en kommentar