Bloggat om bär

OBS cool växt upphittad: Död Mans Finger

140806 av pushingdaisies

Den kallas också Narrbuske, blir 2-3 meter hög och är härdig zon 1-3. Sår du frö måste de stratifieras eller sås på hösten och den trivs i skugga.
Det är de avlånga, blåmärkesfärgade frukterna som gjort att folk börjat kalla den för Död Mans Finger. De ska smaka milt av honungsmelon. Mmmmm….
PS. HÄR är en lista på Död mans finger och 99 andra mysko frukter och grönsaker som folk på Kew Gardens tycker du ska testa.

Död mans finger samt levande kvinnas händer

Kampen om bären

131104 av pushingdaisies

Den här bloggen startade som ett sätt för mig att sortera mina tankar, för att sökifiera alla de små lappar med instruktioner som jag skrev till mig själv sena kvällar när jag drack vin och läste odlingsböcker, och för att ge mannen lite avlastning, ett andrum i mitt nästan konstanta odlingstjat.

Sen dess har det overkliga hänt att jag fått börja JOBBA med att skriva om odling, och bloggen blev mer av en dagbok.

Men  här kommer ett sånt där old school-inlägg, ett helt vanligt odlingstips uppsnappat nån gång från nånstans som jag nästan aldrig minns:

Odla nässlor kring svart- och rödvinbärsbuskarna. Buskarna är så tåliga att de inte störs av ogräset, och nässlorna gör att fåglarna håller sig borta från bären. När du, som till skillnad från fåglarna har motsatta tummar, vill plocka bären klipper du bara ner nässlorna.

Använd nässlorna som täckmaterial i odlingarna, eller gräv ner dom några centimeter under jorden, så blir de till näringsrik kompost.

Strawberry Switchblade – elitklassen

130824 av pushingdaisies

Det är ju flera coola brudar här på internet som frågat mig om vilka jordgubbssorter man ska odla, och jag svarade med The Gardens engelska lista över vilka jordgubbar som mognar när under sommaren. Men den var ju inte framför allt fokuserad på smak, och inte anpassad till Sverige. Så här kommer även Hemträdgårdens smakrekommendationer:
Zefyr – mognar först, men det står i Hemträdgården att smaken ska vara “frisk och syrlig”, vilket jag tolkar som “sur”.
Rebecka – en remonterande smulgubbe (alltså en smultronsläkting som blommor två gånger på samma sommar) låter helt perfekt tycker jag.
Korono – “ett måste för den som prioriterar smaken”. Check!
Sonata och Salsa är de två sista tipsen, men eftersom de ska vara “populära bland yrkesodlarna” gissar jag att de smakar citronvatten.

Det här med sorter…

130313 av pushingdaisies

När jag började odla tyckte jag att allt tjat om sorter var snobberi. Typ som att namedroppa band för att visa hur bra koll man har.
Sen blev jag besatt av potatissorter (Rocket!) och sveptes med i den totala hajpen av sallaten Little Gem, men jag trodde ändå aldrig att det var nån större skillnad på ANDRA sorter. Ett blad är ett blad är ett blad liksom.
Och nu har jag tänkt om. Helt. Vi har nämligen börjat göra smaktester på lotten.

Först: den gamla, grova sortens gräslök som fanns på lotten när vi kom dit vs. den nya späda som jag hamstershoppat utan att riktigt tänka på att vi redan hade en stor tuva gräslök. Enorm skillnad. Oförnekbar.
Sen smaktestade vi den gamla grova rabarbern som fanns på lotten vs. den nya späda (“Rosenhagen”) som jag hamstershoppat utan att tänka på att vi redan hade enormt mycket rabarber. Samma resultat.

Den gamla, anonyma gräslöken smakade så som man tänker sig att gräslök smakar. Ända tills vi smakade den nya. Som liksom smakade GRÄSLÖK. Mycket lökigare och mycket mildare på samma gång. Fylligare är ju ett ord som är ganska löst, men den smakade bara MER helt enkelt. Den gamla gräslökstuvan har nu hackats upp i små bitar och förvandlats till en snygg häck längs med ett grönsaksland.

Rabarber är ju giftigt – fylld av oxalsyra som kan vara riktigt stark för till exempel små djur och barn. Så när jag köpte ny sort var det med extra låg oxalsyra. Vi ugnsbakade en späd stjälk av den gamla, anonyma sorten och en späd stjälk av den nya sorten (gör så här: skala lite lätt om det behövs, sockra, kasta i en form och så in i ugnen i typ 10-20 minuter, ät med till exempel glass eller vaniljsås).
Den gamla sorten var fine – rabarber smakar ju alltid svensk sommar. Men man blev samtidigt så där sträv om tänderna som man blir av rabarber, och även om jag älskar själva smaken så är det ju alltid enormt mycket beska. Och sen, REVELATION!, den ny. Ingen beska nästan ALLS: den var söt och mild och utan tandbeläggning. Fantastiskt god. Helt okomplicerad att äta.

Jag minns tyvärr inte riktigt vilka sorters gräslök och rabarber jag köpte (det här var ju under tiden när jag tyckte sortsnack var snobberi). Men jag tänker att det kanske inte spelar så stor roll. Jag valde dem inte noggrant och for all i know så skulle de kunna vara de sämsta på marknaden. Men de hade namn. Och det är det som är poängen tror jag, att det spelar roll, att det är skillnad på vad man väljer. Det var väl egentligen bara det jag ville säga. Välj sort noga!

Som ett resultat har jag nu börjat snobbvälja och skriva upp mina väl valda sorter, som till exempel allåkerbäret Rubus Stellarcticus Linda (som i dagsläget fortfarande behöver en man för att ge bär), det låga hybridblåbäret Vaccinium Angustifolium Northblue (som under två års tid givit sammanlagt tre bär i skörd (vilket alltså innebär hundra 100% fler bär andra året jämfört med första)) och kiwin Actinidia Kolomikta Paula (som även hon behöver en snubbe för att börja frukta av sig).

Snygg häck

111119 av pushingdaisies

Ja, jag erkänner, jag gjorde det här inlägget enbart för att få använda den här rubriken som jag precis kom på.
MEN det var faktiskt en väldigt snygg häck i senaste numret av The Garden.
Det är björnbär och murgröna, men innan jag läste bildtexten trodde jag det var björnbär och humle, vilket också kändes som en sån himla bra idé. Vi har lite problem med vår björnbärshäck eftersom den aldrig vill tjocka till sig. Och några remsor humle i den skulle göra jobbet på ett kick.
Unga humleskott går att äta, och kottarna är potenta som lugnande medel (det är humlen som gör öldrickare sömniga). Några torkade humlekottar i kudden kan hjälpa om man har svårt att sova. Det kanske var inbillning men jag torkade några i vårt hus för ett tag sen, och blev helt groggy bara av att vara därinne.

Allåkerbär!

110618 av pushingdaisies

Dom e tebaka!

Sen jag skaffade mina allåkerbär har inte en enda person som besökt lotten låtit bli att trampa på dom. Det är något med bären och placeringen som gör att det är omöjligt att låta bli. Mannen trampar på dom minst en gång i månaden, och jag har satt foten på dom i alla fall ett par gånger. Jag minns särskilt en midsommarnaftonskväll som involverade en del eldsprutning och snedsteg, och efter det såg de inte ut att någonsin dyka upp igen.

Men här är dom i år igen, sötare än någonsin. Nu är det bara att vänta och se om det stämmer som det står i boken, att de behövs olika sorter för att det ska bli bär… Som vanligt när jag fattar beslut var det oerhört väl förberett, och alltså fanns det bara en sort kvar på Zetas när jag handlade.

Physalis vs. Little Shop of Horrors

100927 av pushingdaisies

Ursäkta mig, men jämför Audrey II från Little Shop of Horrors och det här väldigt mogna physalis-bäret. Lika som bär, på riktigt!

Solfjäderns tid

100921 av pushingdaisies

Jag är så väldigt mallig över att vi faktiskt tog oss samman och byggde en solfjäder-spaljé till svartvinbärsbusken förra året (och med “vi” menar jag “mannen”). Och nu är rätt tid (eller egentligen precis i slutet av rätt tid) att snofsa till spaljén. All buskig tillväxt från marken kan klippas ner, men spar en riktigt rak och fin ny gren. Sen tar man bort en av de gamla grenarna och ersätter med den nya. Om man upprepar varje år har man alltid färska och gamla grenar blandade och behöver inte förnya hela busken på en gång.

Så som jag fattat det (efter att jag ringt till en av alla mina härliga telefonrådgivare) så är det här rätt tid att klippa, eftersom man inte får lika stort “svar” från busken, som om man klipper på senvintern. Klipper man nu hålls tillväxten nere, klipper man på senvintern peppar man bara busken att dra igång mer tillväxt.

Vi skapade vår spaljé på senvintern och har haft en explosiv tillväxt, så det borde stämma.

Här är en före och en efter bild.

FÖRE: rufsig och tufsig

Efter: short back and sides

Mellanmål

100720 av pushingdaisies

Jag har vart på riktigt semester typ för första gången sen jag gick ut gymnasiet – woho! Jag tänker mig en bildkavalkad från fantastiska Örtagården på södra öland inom kort, men innan dess måste jag bara berätta om det bisarra som hänt.

Physalisen har mognat. Who would have thunk!? Bären är mogna när den lilla lyktan ramlar ner på marken, och de allra första fallna lyktorna var stora som knappnålshuven och smakade exakt som affärs-physalis, bara mycket, mycket mer.

Nu är vi uppe i en storlek motsvarande ett smultron, och smaken blir bara bättre och bättre. Här var ett mellanmål som jag åt alldeles precis för mitt vuxna livs första riktigt ordentligt lediga semester. Jag blev nästan mätt. Men jag tror inte vi är redo för oljekris och världssvält riktigt än.