Bloggat om design

Ängs-yra

140910 av pushingdaisies

Ähmen kolla här vilken grym idé! Det är en miniäng anlagd ovanpå en minivedhög!

Riktiga ängar kräver ju en massa förberedelser: vilda, svenska ängsblommor är så tåliga att de storknar av näringsrik lerjord, alltså måste man liksom… javenne, typ skrapa bort den översta jordskorpan och ersätta med grus, sand och näringsfattig jord innan man kan så.

HÄR har man (eller mer specifikt Selina Botham) bara kastat ut ett gäng smala stammar direkt på gräsmattan, toppat med med jord och sått ängen ovanpå. Miniängen är en del av Jordans Wildlife Garden som tävlade på RHS Hampton Court Palace Flower Show 2014, och den användes istället för staket runt odlingen.

I teorin blir veden sen hemvist till småkryp och flygande insekter på jakt efter vinterbostad, och på sommaren matar ängen pollinerare. Personligen skulle nog dra i en jävla massa tidningar och halm under vedhögen också, för att döda allt ogräs därunder.

Det enda dåliga med den här genialiska grejen är att jag råkar veta att det är skitjobbigt att först hitta, och sen såga upp slanorna i rätt längd, efter att jag tvingade mannen att bygga den här gången till mig.

Svart potatis + vedgång

Primula Liv

110228 av pushingdaisies

Det är något jag inte berättat.

De senaste månaderna har jag känt mig allt mer dragen till… vivor. Jag vet, jag vet. Det är jag som alltid säger att blommor är naturens motsvarighet till plastöverdrag på finmöblerna och chintz-gardiner, och att enda anledningen till att  ha dom i trädgården är för att förvirra skadedjur, eller för att en del av dom i själva verket bara är örter i slampigare kläder.

Och om det hade varit gullvivor hade det väl varit en sak – precis som alla gammelsvenska växter som inte är omedelbart dödliga har gullvivan använts som krydda i brännvin – men  jag har ögnat små, snuttepluttiga, multifärgade primulor. Jag skyller på att vintern varit så hård.

Och precis när jag trodde att skammen skulle bli totalt överväldigande så kommer Parc de Buttes-Chaumont i Paris och löser mina problem, genom att kombinera vita vivor med nån sorts märklig frisésallads-kål på ett så förtjusande sätt att inte ens Derek Jarman skulle kunna motstå det.

Kolonist Power, Activate!

110204 av pushingdaisies

Åh nu har jag läst det igen: de fantastiska planerna för Albano-området.

Vi odlar ju ungefär fem meter ifrån den övergivna parkeringsplats där råttorna dansar can-can på utbrända bilvrak som idag är Alba-Nova. Och varje gång jag läser något om hur fantastiskt området SKULLE kunna utvecklas så blir jag helt till mig. Och varje gång jag läser om hur många olika instanser de första, visionära planerna måste passera igenom innan de kan förverkligas blir jag helt förtvivlad.

Varför måste allt alltid nötas ner till den dum-svenska, super-robusta, fantasilösa, minsta-gemensamma-nämnaren-lösning som vi alltid får i Stockholm? Är Klara-debaclet fortfarande ett så stort trauma att ingen vågar ställa sig längst fram och fatta de där farliga, nya besluten som faktiskt kan leda till något nytt? Nu har vi chansen, nu gör vi nåt coolt för en gångs skull!

Genom hela den här grejen känner jag vädligt mycket som Turk i Scrubs, innan han får vara med och operera på riktigt, och istället bara får stå bredvid och observerar operationer. Precis som honom klamrar jag mig fast vid meningen, “I’m a very important part of the team!!!” Vi kolonister vill inget hellre än att Albano-området utvecklas till något fantastiskt.

ANVÄND OSS! Fråga oss!

Vi är nästan 200 personer, vi kan vara med och lobba! Vi har allt från stornävade ryssar till räv-smarta utrikeskorrespondenter. Säg vem vi ska ringa för att det här ska hända.

Nu gör vi det här.

Languagessv>en GoogleCE
the great plans for the Albano area

Spaljé-ateljé

110109 av pushingdaisies

Idag drömmer jag om spaljéer. Snea, krokiga, återanvända spaljéer.

Matt-spaljé

Armeringsjärns-spaljé, Kulturhustaket

Ölands-spaljé

Ölands-spaljé

Kattformat Bivaxljus aka. Jag Dog Precis Litegrann

101216 av pushingdaisies

OK förlåt men HERREgud det här är så sött att jag inte kan hantera det. Hos Lovö honung finns det kattformade gjutformar, så att man kan göra sin egen armé av honungskatter. Jag tänker ibland på mig själv som en honungskatt – söt, lat och väldoftande (oftast).

Imorgon är det jag som drar till järfälla och tokshoppar, sen kommer jag aldrig mer vara ensam.

Om man tycker bättre om internet så finns katterna, igelkottarna, björnarna, hararna etc HÄR.

Lökigt tips

101105 av pushingdaisies

Vi för ju en ständig kamp med våra blomsterrabatter, som aldrig liksom verkar lika intressanta att hålla på med som grönsakslanden. Nu läste jag precis om ett stiltips som kanske kan lösa problemet för gott: tulpaner och lupiner ska tydligen vara skitfint ihop. Tulpaner och vallmo också tydligen, men jag fastnade för lupin-kombon.

Tänk, nästan vattentät grönska som tränger undan ogräset och minimalt med jobb, förutom massa gödsel till tulpanerna. På våren börjar dom, som en färgflod, sen fyller lupinerna på. Och om man gör som dom säger i The Garden, och klipper ner några av lupinerna redan innan dom blommat, så kan man förlänga säsongen länge, länge.

Ockult odling

101103 av pushingdaisies

Kolla den här fina, mystiska grejen som jag sprang på i Kalvkätte utanför Hultsfred.

Visst känns den väldigt Blair Witch Project? Jag var tvungen att gå igenom hela den bruna snurren, och sen backa ut igen, bara för att skrämma mig själv litegrann.

Mangold á la France

101030 av pushingdaisies

Potager, Paris style

Det här är en park i Paris som vi satt i för några månader sen. Bortanför den här rabatten stupade gräsmattan ner mot stan. Kullen var inhägnad, och vid rabatten stod en skylt med fransk text och rubriken Vulpes vulpes, men jag såg inte till några rävar. Solen strilade ner bland trädkronorna och fick stjälkarna på den röda mangolden som stod utspridd bland massa exotiskt som jag inte kände igen att se helt självlysande ut. Vi satt vid ett långbord en bit bort, med öl i plastglas, en påse full med baguette och byttor med röror. Fler vänner dök upp, och varje gång höstvinden drog förbi var alla tvungan att ducka och skratta för att träden regnade kastanjer.

Albano vs. New England

101013 av pushingdaisies

Såg precis den här debattartikeln i Svenskan, som fick mig att börja drömma om hur vårt koloniområde kommer omslutas av vacker arkitektur i framtiden…

Trots att jag gnäller om knäppa tanter och vattensork så älskar jag ju vårt koloniområde. Jag älskar dom övervuxna lotterna, konstnärerna, jättesquashen, ryssarnas grönsakstips, kaprifolen halv sju på kvällen när solen fortfarande är varm och dom knäppa tanterna. Därför har jag, som någon sorts rättshaverist, ringt och tjatat på Exploateringskontoret om att Albano-området “Faktiskt är väldigt viktigt och ett fantastiskt tillfälle att bygga in kolonilotter i ett bostadsområde” och “Tänk på alla studenter som kan odla sina egna grönsaker.” Jag tror att jag till och med sa något om att vi som har koloniområdet precis bredvid inte har något ALLS emot att hjälpa till med organisationen.

Just nu är det alltså ett asfalterat katastrofområde, men vid något tillfälle kommer det att exploateras, bindas ihop med universitet, och ge cirka 5.000 nya bostäder. Och nu läste jag precis den här härliga artikeln i Svenskan. En växttunnel över roslagsbanan för insekter? Gröna tak och fasader? Kolonilotter – just kolonilotter – insprängda mellan husen? Hallelulja!

Allt hade varit bättre än fantastiskt om det inte varit för den där enda meningen, precis i slutet. “Vissa arkitektskisser som Stockholm stad låtit göra visar på mer byggnader än grönska, en motsats till de idébilder projektgruppen för Albano tagit fram.” Hade det inte varit för den meningen, och för att en av mina “källor” (ha, jag har en källa, som en riktig journalist!) säger att de skisser han sett mest bara är hus med enstaka träd emellan, hade ingen varit lyckligare än jag.

Men ett tag till kommer jag att tro på visionerna. Och jag kommer dessutom att lägga till mina egna:

Tänk dig en lördag i slutet på november. Den första snön har precis fallit, marken är frusen, det är tidig eftermiddag, gatljusen har precis blinkat igång i den centrala parken i nya Albano har vintermarknaden precis öppnat.

Luften är klar och kall, halmbalar står utställda som långbänkar och i stånden kan man köpa skållhet pumpasoppa, glögg och varm rom kryddad med osaltat smör och kanelstänger. Kulörta lampor hänger i träden, och överallt står studenter och odlare, gamlingar och småttingar och professorer och forskare och pratar, tuggar på kanderade vinteräpplen och värmer händerna på brasorna som brinner i stora tunnor här och där. I ett hörn spelar en gatuorkester, och runt om alltihopa är det fler bås, bodar och stånd. Där kan man kasta bollar på flaskor, köpa lotter, torkade äppelringar, stora burkar med romtopf och picklade gröna tomater, och allra längst bort sitter en stor lurvig hund som spår din framtid i kort (ok, den sista grejen snodde jag rakt av från Gilmore Girls).

Hade inte det varit alldeles, alldeles underbart?

Solfjäderns tid

100921 av pushingdaisies

Jag är så väldigt mallig över att vi faktiskt tog oss samman och byggde en solfjäder-spaljé till svartvinbärsbusken förra året (och med “vi” menar jag “mannen”). Och nu är rätt tid (eller egentligen precis i slutet av rätt tid) att snofsa till spaljén. All buskig tillväxt från marken kan klippas ner, men spar en riktigt rak och fin ny gren. Sen tar man bort en av de gamla grenarna och ersätter med den nya. Om man upprepar varje år har man alltid färska och gamla grenar blandade och behöver inte förnya hela busken på en gång.

Så som jag fattat det (efter att jag ringt till en av alla mina härliga telefonrådgivare) så är det här rätt tid att klippa, eftersom man inte får lika stort “svar” från busken, som om man klipper på senvintern. Klipper man nu hålls tillväxten nere, klipper man på senvintern peppar man bara busken att dra igång mer tillväxt.

Vi skapade vår spaljé på senvintern och har haft en explosiv tillväxt, så det borde stämma.

Här är en före och en efter bild.

FÖRE: rufsig och tufsig

Efter: short back and sides