Bloggat om lök

The End of Vitlök

110512 av pushingdaisies

Ungefär samtidigt som vitlöksblasten tittade upp, åt vi upp den sista vitlöken från förra året.

Och jag slutar liksom aldrig förundras över hur mycket bättre jag är på att göra mat, jämfört med affären…

Jag köper min sättlök från Solberga gård på Öland, och det är ju svårt att säga något om smaken: antingen är den stekt bortom igenkänning, eller så äter man den rå och slår ut känseln i munnen. Men jag skulle nog ändå säga att vår lök smakade ännu lite mer än köpelök.

Det som var det allra mest fantastiska med hemmagjord vitlök var framför allt två saker:

  1. Hållbarheten – och kom ihåg att det här alltså var en lök jag skördade i det värsta spöregnet på hela hösten – inte direkt idealiskt lökväder. Ändå höll den lätt genom hela vintern, fram till våren. Du vet hur köpelök brukar liksom skrumpna ihop lite och bli brun? Vår vitlök var kritvit och sprängfylld med gosaker ända fram till sista klyftan.
  2. Konsistensen – jag har aldrig tänkt på det, men köpevitlök är TORR. Den går inte att pressa (om man nu skulle vilja det, vilket min man säger att man inte får) eftersom det inte finns nån saft i den, hackar man den fint till en tomat- och vitlökssallad är varje skiva som ett segt dasspapper. Vår vitlök var däremot nästan genomskinlig av saft när man skivade den tunt och skivorna var så spänstiga att dom sa SNÄPP om man bröt dom. Allra bäst: jag har fått ett sorts mystiskt vitlöksfat av min mamma. Det har en upphöjd, räfflad yta där man kan direkt-riva vitlök, och sen hälla på olja och doppa bröd (= yum). Det brukar aldrig gå med köpevitlök för den bara krullar sitt torra skal runt fingrarna. Men, och jag tror att du redan gissat det här, med vår vitlök fungerade det perfekt!

Gerilla Girls

110509 av pushingdaisies

Förra året gerillaodlade jag och en kompis en del, och kom fram till att de växter man väljer har MYCKET stor betydelse för hur väl man lyckas.

Det som får störst tumme upp hittills är vildtulpaner, som nu tittar fram på den misshandlade kyrkogården  rakt över gatan från där jag bor. De var inte gerilla-odlade helt enligt regelboken eftersom jag frågade om lov – jag kände att jag måste dra en gräns för vad jag är beredd att göra i odlingsgalenskapens namn, och att olovandes gräva upp en kyrkogård mitt på dan kände jag var en lämplig plats att sätt ner foten. Jag bad om lov. So shoot me. (Det kanske är här det passar bra att nämna att det kom fram en kvinna som satte sig och kissade medan hon nickade gillande åt mitt grävande).

 

Tysklands Bästa Odlingssajt Utsedd

110421 av pushingdaisies

Hur underbart är det att vara odlare när man – av företaget man precis beställt ramslök av – får en länk till den här sidan:

www.familie-devriel.de

I Makez You Onion – But I Eated It

110121 av pushingdaisies

Grymt lök-tips i senaste numret av Allt om Trädgård:

Köp överblivna, utreade jullökar nu på senvintern. Dom gröna, växande lomsterlökarna tar sig lättare än dom där torra lökarna på hösten. Ha löken inomhus under våren, och när tjälen gått ur marken planterar du ut dom.

Jag älskar det här tipset eftersom jag nästan alltid glömmer att plantera lök på hösten. Det är alltid så mycket annat då, och ibland kan man vara lite – vågar jag säga det? – mätt på odling på hösten. Dessutom kan jag inte vara den enda som trott att jag köpt en påse lök på hösten bara för att upptäcka att det jag egentligen köpte var en påse lökformat damm. Nu ser man klart och tydligt vad det är man handlar, och vilket skick löken är i. I loves it!

Här är ett annat lökigt tips. Det är en sorts fransk lökpizza som är helt grym – både söt och salt, oljig och tuggig. Jag orkar inte skriva av receptet, men jag tror att det syns helt ok om man klickar upp bilden stort. Tricket är att steka löken riktigt försiktigt, riktigt länge.

Enda sättet att stoppa den – är i munnen!

Languagessv>sv YahooCEerror
kälen

Tjugonda Knut Slår Amaryllisen Ut!

110113 av pushingdaisies

Note to self: börja driva amaryllisen tidigare än 1 december nästa år.

Återbruk – Amaryllis II

101227 av pushingdaisies

I förgrunden, amaryllis. I bakgrunden, inbrottstjuv?

Så den goda nyheten är att efter ett par veckor av sparsamt vattnande (en liten snaps i veckan enligt mannen på TV) så har i alla fall en av mina övervintrade amaryllisar fått en blomknopp. Sweet!

Den dåliga nyheten är att någon verkar vara på väg att ta sig in i vår lägenhet via ett rep från taket. WHAT!?

Återbruk – Amaryllis

101203 av pushingdaisies

Förra årets amaryllisar fick bo på lotten under sommaren, dom verkade trivas men har mystiskt nog gått ner lite i vikt. Nu ska jag för första gången i mitt liv försöka återuppliva dom. Följ den rafflande utvecklingen direkt här på bloggen! (Eh, nä just det, växter är ju inte så rafflande).

I november la jag dom i vinkällaren, insnurrade i tidningspapper, 15° varmt och becksvart. (Ja, jag vet, jag har en vinkällare)

För några dagar sen fick dom komm in i lägenheten igen, och stå i vatten på elementet (försiktig värme på rötterna = bra) över natten. Precis som förra året fick jag aliens-vibbar. Jag får alltid aliens-vibbar av växter med tjocka rötter.

Sen ner i kruka. 1/3 av löken ovan jord, 2 centimeter till kanterna. Vattna igenom alltihopa. Och så tillbaka ovanpå elementet.

Om allt går som det ska kommer blomstängeln om några veckor. Än så länge har de inte rört på sig alls.

Förra årets Alien-vibb. Läskiga va?

Lökigt tips

101105 av pushingdaisies

Vi för ju en ständig kamp med våra blomsterrabatter, som aldrig liksom verkar lika intressanta att hålla på med som grönsakslanden. Nu läste jag precis om ett stiltips som kanske kan lösa problemet för gott: tulpaner och lupiner ska tydligen vara skitfint ihop. Tulpaner och vallmo också tydligen, men jag fastnade för lupin-kombon.

Tänk, nästan vattentät grönska som tränger undan ogräset och minimalt med jobb, förutom massa gödsel till tulpanerna. På våren börjar dom, som en färgflod, sen fyller lupinerna på. Och om man gör som dom säger i The Garden, och klipper ner några av lupinerna redan innan dom blommat, så kan man förlänga säsongen länge, länge.

Freaky Facts

101021 av pushingdaisies

Jag läste precis i The Garden att små saffranskrokus-lökar ska planteras 15 centimeter djupt! Stört va? Om man planterar dom grundare riskerar man att bara få ett gäng gröna strånkar.

Jag köpte lite saffranskrokus tidigare i höstas, och som av en slump råkade jag nämna det för iranskan som har blomsterhandeln där vi bor. Jag vet inte riktigt hur det funkar, men iranier får tydligen ta med sig hur mycket saffran som helst ut ur Iran – det är tydligen sjukt billigt där – medan det finns begränsningar för utlänningar. Så varje gång iranier hälsar på i hemlandet så ger släkt och vänner saffran som avskedspresent. Hur som helst, min blomstergranne berättade att nu hade saffranspriset gått upp jättemycket där också, eftersom torkan gjort att skördarna förstörts. När jag då sa att jag skulle starta odling här och att vi kunde bli rika tittade hon på mig som om jag sagt att jag skulle börja föda upp enhörningar ungefär.

Men nu stod det ju alltså i The Garden att saffranskrokusar faktiskt funkar i england, och att den blommar på hösten. Dessutom ska dom planteras i augusti, så där träffade jag rätt men jag satte dom långt ifrån 15 cm djupt. För att öka mina chanser kommer jag att toppa upp med halm och hålla tummarna hela vintern.

All Garliquered Up II

101020 av pushingdaisies

Som två ouppdaterade panchisar – eller kanske ännu hellre som två opålästa, livsstilsodlande, nyrika hammarbysjöstadspersoner – var jag och mannen ute och HÖSTGRÄVDE i helgen. Där stog vi och vände kockor, störde maskar och öppnade upp för näringsläckage som om det inte fanns någon morgondag. Och jag måste erkänna, det var liksom väldigt… tillfredsställande. Jag fattar varför ordningsamt folk envisas med att göra det.

Men vi hade en bra ursäkt – vitlökssådden. Det blev en dubbelrad, med 10 centimeter mellan både klyftor och rader (varför ska det vara 10 mellan klyftorna och 40 mellan raderna? Det är helt obegripligt tycker jag), och klyftorna 4 cm ner i marken. Dessutom puttade vi ner gödsel, torvmull och stenmjöl. Och för att smöra lite för maskarna så toppade vi hela härligheten med halm. Visst ser det sjukt ombonat ut?