Bloggat om mat

Matklockan ringer

131030 av pushingdaisies

Först och främst TACK för alla pumpatipsen! Förutom squash och mangold har spagettipumpan varit den mest generösa grönsaken i landet i år.

Och di härna pumpaplättarna som jag fick tips om från Bea (och i förlängningen av Runåbergs fröer) svalde skörden på ett alldeles utmärkt sätt.

Så här behandlar jag numera spagettipumpan:

När jag klyvit den rafsar jag ut det lösa, strimmiga köttet med en gaffel. Jag skiljer köttet från fröerna som jag sköljer och torrostar med lite salt och chili i ugnen (några av dom fetaste, finaste pumpakärnor jag ätit!).

Resten av pumpan trycker jag ihop igen och stoppar in ugnen på typ 175 grader.

När den är mjuk rispar jag ut även det köttet och använder det.

Den där naturligt strimmiga, råa pumpaspagettin är så sjukt rolig. I flera dagar har jag använt den i en rätt som går ut på att man kokar gnocchi och pumpaspagetti i mycket kort, saltat vatten i några minuter. Samtidigt steker jag vitlök och smör i en panna. Sen lyfter jag över gnocchi och pumpa till pannan och låter ganska mycket vatten följa med. Allt kokfräser ihop i några minuter och om jag har det hemma river jag över lite pecorino romana eller permesan, då blir det extra krämigt. Upp med allt i en tallrik och sen (lyssna på det här) friterar jag några färska salviablad och strösslar på toppen. Att äta det här känns lite som att stå och skrika “Kom då!” i vinterns ansikte.

Här får jag också låtsas att jag driver en sån där “ärlig” blogg som vägrar göra porr av mat. (Men i själva verket är det här de snyggaste bilderna jag lyckades ta…)

En bastardversion på det noggranna plättreceptet jag länkade till här ovan.

Här ligger underverket och väntar.

Rafsa ut köttet och pilla bort kärnorna.

Krydda och rosta kärnorna.

Blanda det strimmiga köttet med vad som finns hemma: jag hade en skvätt mjölk, nåt ägg och mjöl. Sen hittade jag även lite överbliven squash från dagen innan, då jag rivit den på mandolinen till likadana långa spagettistrimlor och sen saltat ur. Där hängde också med några teskedar kapris som jag gjort på omogna fläderbär.

Sen: stek och ät! Naturen rules!

Material girl

130910 av pushingdaisies

Ok, så det som hände var att jag var ute i naturen, tidigt på morgonen, och fick sån jävla feeling att jag köpte en elektrisk dehydrator på vägen hem. Trots att jag avskyr att köpa nya grejer i allmänhet och nya teknikprylar i synnerhet (jag tycker liksom att jag kan känna hur de osar flamskyddsmedel och ondska). Hållbarheten på de torkade grejerna verkar kortare än jag trodde (ett par veckor i kylen står det i manualen, vilket låter typ samma hållbarhet för icketorkade grejer), men skitsamma, nu tänker jag torka squash och plommon och örter, örter, örter.

PS. Jag ringlade lite honung över plommonen innan jag började torka dom. Men det har jag absolut ingen ursäkt för.

VIKTIT MEDDELANDE TILL ALLMÄNHETEN: Jag vill stoppa den i munnen

130827 av pushingdaisies

Eftersom vissa i familjen just nu undviker kolhydrater och jag älskar pasta så bestämde jag mig för att odla den här spännande grejen i år: spagettipumpa.

Enligt hörsägen ska den ha ett trådigt kött som går att koka som spagetti. Men är det nån som har erfarenhet av det här? Än så länge verkar plantorna mest intresserade av att klä in hela lotten i rankor, men det är en hel del pumpor på gång också, och den här bjässen lär vi ju jobba med ett tag…

Det här med sorter…

130313 av pushingdaisies

När jag började odla tyckte jag att allt tjat om sorter var snobberi. Typ som att namedroppa band för att visa hur bra koll man har.
Sen blev jag besatt av potatissorter (Rocket!) och sveptes med i den totala hajpen av sallaten Little Gem, men jag trodde ändå aldrig att det var nån större skillnad på ANDRA sorter. Ett blad är ett blad är ett blad liksom.
Och nu har jag tänkt om. Helt. Vi har nämligen börjat göra smaktester på lotten.

Först: den gamla, grova sortens gräslök som fanns på lotten när vi kom dit vs. den nya späda som jag hamstershoppat utan att riktigt tänka på att vi redan hade en stor tuva gräslök. Enorm skillnad. Oförnekbar.
Sen smaktestade vi den gamla grova rabarbern som fanns på lotten vs. den nya späda (“Rosenhagen”) som jag hamstershoppat utan att tänka på att vi redan hade enormt mycket rabarber. Samma resultat.

Den gamla, anonyma gräslöken smakade så som man tänker sig att gräslök smakar. Ända tills vi smakade den nya. Som liksom smakade GRÄSLÖK. Mycket lökigare och mycket mildare på samma gång. Fylligare är ju ett ord som är ganska löst, men den smakade bara MER helt enkelt. Den gamla gräslökstuvan har nu hackats upp i små bitar och förvandlats till en snygg häck längs med ett grönsaksland.

Rabarber är ju giftigt – fylld av oxalsyra som kan vara riktigt stark för till exempel små djur och barn. Så när jag köpte ny sort var det med extra låg oxalsyra. Vi ugnsbakade en späd stjälk av den gamla, anonyma sorten och en späd stjälk av den nya sorten (gör så här: skala lite lätt om det behövs, sockra, kasta i en form och så in i ugnen i typ 10-20 minuter, ät med till exempel glass eller vaniljsås).
Den gamla sorten var fine – rabarber smakar ju alltid svensk sommar. Men man blev samtidigt så där sträv om tänderna som man blir av rabarber, och även om jag älskar själva smaken så är det ju alltid enormt mycket beska. Och sen, REVELATION!, den ny. Ingen beska nästan ALLS: den var söt och mild och utan tandbeläggning. Fantastiskt god. Helt okomplicerad att äta.

Jag minns tyvärr inte riktigt vilka sorters gräslök och rabarber jag köpte (det här var ju under tiden när jag tyckte sortsnack var snobberi). Men jag tänker att det kanske inte spelar så stor roll. Jag valde dem inte noggrant och for all i know så skulle de kunna vara de sämsta på marknaden. Men de hade namn. Och det är det som är poängen tror jag, att det spelar roll, att det är skillnad på vad man väljer. Det var väl egentligen bara det jag ville säga. Välj sort noga!

Som ett resultat har jag nu börjat snobbvälja och skriva upp mina väl valda sorter, som till exempel allåkerbäret Rubus Stellarcticus Linda (som i dagsläget fortfarande behöver en man för att ge bär), det låga hybridblåbäret Vaccinium Angustifolium Northblue (som under två års tid givit sammanlagt tre bär i skörd (vilket alltså innebär hundra 100% fler bär andra året jämfört med första)) och kiwin Actinidia Kolomikta Paula (som även hon behöver en snubbe för att börja frukta av sig).

Peppar, peppar

121025 av pushingdaisies

Det var ju ungefär en månad efter att jag planterade pepparrot på lotten som jag läste en lång text i tidningen Hemträdgården om en kvinna som – utan framgång – försökt göra sig av med pepparrot i typ tio år. Tydligen ett av de mer invasiva ogräsen vi har.

Förra året bestod vår skörd framför allt av, hur ska man säga, rufs. Nytt ogräs minus skörd = fail.

I år – like clockwork – dök bladen upp på exakt den plats där jag noga, noga försökt gräva bort alla rotbitar förra året. Och jag accepterade att vi nu helt officiellt etablerat ett nytt ogräs på koloniområdet.

MEN – and here’s the good news – de späda bladen var verkligen väldigt goda. Vi åt dom råa, strimlade, i sallader. Men jag är säker på att de går att blanchera och smörsteka också. Smakar kål och peppar.

Och så i förra helgen, bara för att göra nån form av försök att begränsa tillväxten, tog mannen på sig att gräva bort de nu ganska stora bladen. Och gissa vad som fanns därunder? PEPPARROT! Två gigantiska, alldeles korrekt formade rötter. Så sjukt lyxigt. Plötsligen älskar jag pepparrot igen.

Diskborsten är med för storleksreferens.

Eta blommor

120827 av pushingdaisies

Sådär, då har man alltså lagat squashblommor.
En klassisk godare-än-det-ser-ut-rätt.
Att fritera squashblommor känns ju helt sjukt lockande, men eftersom man inte vill ha hjärtinfarkt just idag så ugnsbakade vi dom istället.
Vi plockade hanblommor – de som liksom inte har ett litet squash-ämne som väntar på att få mogna under blommon – och fyllde dom sen med röra (finhackade soltorkade tomater, chili, ricotta och löst vispat ägg). La de fyllda blommorna i en oljad panna och penslade dom med olja. In i ugnen 20 minuter, och sen servera med en gång, innan de saggar ihop.
Svingott.

Jag tror att de största upptäckterna var:
1. Man måste vara EXTREMT försiktig när man håller på med dom, annars går dom sönder.
2. Blommorna kan vara helt utslagna, det gör inget, guckan rinner inte ut så länge man ser till att de är lite ihopsnodda i toppen när man lägger dom i formen.

Ingen tid att chilla

120403 av pushingdaisies

Dags att dra igång den här säsongen med chilisådd nu.
Jag har redan satt Anaheim, repris från förra året, med långa, milda, ljusgröna frukter.
På tips från Agnes har jag satt i äggskal – när det är dags att plantera om krossar man försiktigt skalet och som sen får följa med ner i nästa kruka för att kalka jorden.
Och sen har jag fått sorten Bulgarian Carrot gratis på posten från Sesams systerorganisation i Danmark. Den är hetare, så de frukterna kommer jag stoppa ner i olja som sen går att använda i matlagning, eller som massageolja på onda muskler och kalla fötter (OBS tvätta händerna efter användning – har man glömt det en gång gör man det aldrig igen). Får jag mycket över kommer jag även att dela och torka frukterna på min torkolla, för vintervärme.

Going boldly where no gardener has gone before

111223 av pushingdaisies

Plötsligen så händer det. Plötsligen står man där och steker sallat.
Det var de senaste årens stora trendsallat, Little Gem, som fick mig att göra det.
Little Gem har ju hajpats av en massa olika anledningar – den är snabb, snygg, god och så har den ett knutet hjärta, som en endive ungefär. Fast utan allt hazzle det innebär att odla endive.
Jag har aldrig odlat Little Gem, jag har köpstopp på frö och måste odla upp all vanlig krus-sallad som jag köpte i tron att det var endive först. Men för några dagar skulle vi göra caesarsallad och i affären, precis bredvid romansallaten, låg det en massa Little Gem, med sorten utmärkt på förpackningen och allt (det är så man vet att hajpen är etablerad – när sorten får ett namn i butiken).
Och efter några dagar av helt vanlig, rå caesarsallad var vi framme vid de omtalade hjärtana. De som enligt Hugh Fearnley-Whittingstall ska tåla en gnutta värme…
Sagt och gjort, fram med grillpannan, upp med värmen, på med lite rapsol på det kluvna hjärtat (den lilla fasta biten längst ner får vara kvar, så att inte bladen ramlar isär. Men ät den inte, den är bitter). Sen snabbt ner i pannan. Hjärtat ska inte bli genomvarmt, det ska bara bli lite grillstreck på varje sida.
Jag la hjärtat på rygg på tallriken, ringlade ner fyllig, salt caesardressing mellan bladen och rev över parmesan.
Jag gillade resultate: den friska salladssmaken var helt borta, ersatt av en fyllig, grillad, smörig smak.
Helt klart värt att testa.

Nässelfest

111212 av pushingdaisies

Oh, läste precis (nånstans, ej säker på var, håller på att försöka komma ikapp i försummad trädgårdslitteratur) att det går att grodda nässelfrö! Coolt va? Det är ju för sent nu, men till hösten ska här samlas.

Pick it up, pick it up!

111006 av pushingdaisies

Nyplockade i duggregn = bad gardener!

Ringblomma, kungsljus, johannesört, lavendel *BLISS*

Just nu plockar jag ringblommor helt tvångsmässigt. De slutar liksom inte blomma och jag slutar inte plocka.
Jag torkar de flesta (det var ju nymåne i förra veckan, men en solig dag torkar de ändå ganska bra). Av dom kan man göra te, som hjälper mot magkramp (elak PMS alltså). Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag hinner plocka en vända till också, så att jag får med mig ett gäng färska hem för att laga till den här häxkuren, som jag fick av hippie-Flipper:

  • Ta 2 dl färska eller 1 dl torkade örter (typ brännässla, johannesört, kamomill, timjan eller just ringblomma).
  • Hacka örterna grovt och lägg i en ren, torr glasburk.
  • Fyll på med kallpressad olivolja tills burken är full. Skruva fast locket.
  • Inga växtdelar ska sticka upp ur olja, då kan de bli dåliga.
  • Ställ burken ljust, men inte för varmt.
  • Låt örterna dra i tre veckor.
  • Sila olja ner i en ren flaska.
Örtoljan använder man sen som hudkräm. Några droppar för varje kroppsdel räcker, och ringblomman hjälper mot utslag, irritationer och lätt inflamerad hud.