Bloggat om mat

Plötsligen så händer det. Plötsligen står man där och steker sallat.
Det var de senaste årens stora trendsallat, Little Gem, som fick mig att göra det.
Little Gem har ju hajpats av en massa olika anledningar – den är snabb, snygg, god och så har den ett knutet hjärta, som en endive ungefär. Fast utan allt hazzle det innebär att odla endive.
Jag har aldrig odlat Little Gem, jag har köpstopp på frö och måste odla upp all vanlig krus-sallad som jag köpte i tron att det var endive först. Men för några dagar skulle vi göra caesarsallad och i affären, precis bredvid romansallaten, låg det en massa Little Gem, med sorten utmärkt på förpackningen och allt (det är så man vet att hajpen är etablerad – när sorten får ett namn i butiken).
Och efter några dagar av helt vanlig, rå caesarsallad var vi framme vid de omtalade hjärtana. De som enligt Hugh Fearnley-Whittingstall ska tåla en gnutta värme…
Sagt och gjort, fram med grillpannan, upp med värmen, på med lite rapsol på det kluvna hjärtat (den lilla fasta biten längst ner får vara kvar, så att inte bladen ramlar isär. Men ät den inte, den är bitter). Sen snabbt ner i pannan. Hjärtat ska inte bli genomvarmt, det ska bara bli lite grillstreck på varje sida.
Jag la hjärtat på rygg på tallriken, ringlade ner fyllig, salt caesardressing mellan bladen och rev över parmesan.
Jag gillade resultate: den friska salladssmaken var helt borta, ersatt av en fyllig, grillad, smörig smak.
Helt klart värt att testa.

Oh, läste precis (nånstans, ej säker på var, håller på att försöka komma ikapp i försummad trädgårdslitteratur) att det går att grodda nässelfrö! Coolt va? Det är ju för sent nu, men till hösten ska här samlas.

Nyplockade i duggregn = bad gardener!

Ringblomma, kungsljus, johannesört, lavendel *BLISS*

Just nu plockar jag ringblommor helt tvångsmässigt. De slutar liksom inte blomma och jag slutar inte plocka.
Jag torkar de flesta (det var ju nymåne i förra veckan, men en solig dag torkar de ändå ganska bra). Av dom kan man göra te, som hjälper mot magkramp (elak PMS alltså). Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag hinner plocka en vända till också, så att jag får med mig ett gäng färska hem för att laga till den här häxkuren, som jag fick av hippie-Flipper:

• Ta 2 dl färska eller 1 dl torkade örter (typ brännässla, johannesört, kamomill, timjan eller just ringblomma).
• Hacka örterna grovt och lägg i en ren, torr glasburk.
• Fyll på med kallpressad olivolja tills burken är full. Skruva fast locket.
• Inga växtdelar ska sticka upp ur olja, då kan de bli dåliga.
• Ställ burken ljust, men inte för varmt.
• Låt örterna dra i tre veckor.
• Sila olja ner i en ren flaska.

Nu är lotten tvångsmässigt renplockad för i år, och jag har nu gått över till att känna likadant i affären. Spetskål, kålrabbi, pumpa – nån måste ta med sig alla de där grönsakerna hem, nu!
Därför har jag de senaste dagarna lagat höstmat så att spisen bågnat. Här är några av favoriterna.

BUTTERNUT-PUMPA PÅ TRE SÄTT

Det har ju varit total butternut-hajp senaste åren, och man vill ju inte missa en hajp, så i veckan släpade jag hem en femkilos-koloss. Planen var att göra en soppa, en pasta (den HÄR låter fantastisk) och sen kuba upp resten, rosta bitarna i ugnen och frysa in (om man inte rostar för hårt kan man sen använda bitarna precis som färsk pumpa). Men efter att jag ugnsrostat halva pumpaan var jag så trött på att skala att jag bestämde mig för att baka den andra halvan hel i ugnen. Receptet snodde jag från Jamie Olivier, han gör på en hel men jag gjorde på en halv, och det gick till ungefär så här:

• Halvera butternut-pumpan och skrapa ur en del av fyllning i den solida delen av pumpan med en sked, så att pumpa-halvorna blir till två ekor.
• Fräs det urgröpta pumpaköttet med lök, blötlagd svamp (spar lite av blötläggningsvattnet), soltorkade tomater och kryddor (till exempel chili, krossade korianderfrön och rosmarin).
• Lägg till ris (jag använde risoni, och jag tror att det blir bättre) och rostade pinjenötter, tillsätt lite av svampvattnet och puttra i typ två minuter. Salt och peppra.
• Lägg tillbaka allt i pumpakroppen, och tryck ihop de två halvorna igen.
• Slå in i folie (eftersom jag gjorde en halv slog jag in den delen riktigt tajt i folie) och baka i ugnen på 225° i typ 1 timme.

Jag fick ett brev från hälsingepappan:

Har noterat att bloggandet har tagit ny riktning, trädgården ligger för fäfot/träda medan PSL blomstrar! Ska det va så?

Nä det ska det ju inte! Här kommer en lägesrapport.

1. Vår kronärtskocka har – nu – bestämt sig för att börja göra en blomma. Doh! Ska försöka övervintra den med massa fluffigt täckmaterial.
2. Man ska borsta fruktträden på våren, för att störa smådjur som ställer till problem med frukten. Vi brukar använda en rotfruktsborste.
3. Om man vill samodla som indianerna ska man kombinera rosenbönor och typ vilken cucurbita som helst – squash, pumpa etc. Bönorna fixerar kväve i jorden till hungriga pumpor, och pumpornas stora blad skyddar jorden från uttorkning.
4. Djungelgurkan – som jag lärt mig heter musmelon (åååh!) på engelska – är helt omvärderad. Den är inte alls snål! Jag hittade precis flera nya rankor, där tigerrandiga, tumnagel-stora gurkor hängde som hemliga julrgranskulor på rad. Och den blommar fortfarande! Vilken generös, rolig, oväntad liten grönsak.
5. Precis som jag fick tips om i kommentarerna är smoothie på plommon en vinnare. Jag mixar frysta plommon, banan, yoghurt, kanel och honung.

Förra året fick jag lite fröer av en kompis i present. Hon är inte odlingsintresserad och därför gick hon på färg och form istället. I den klubben är djungelgurkan en självklar medlem. Förra året lyckades jag – helt på grund av mina egna misstag – odla fram en djungelgurka. I år blev det en handfull, och än är det inte klart.

Åt upp dom i förrgår, som del i en sallad bestående av grillad potatis (tack lotten), rispad sallad (tack lotten), rödlök (tack lotten), slingerkrasseblad (tack lotten) och mild, salt riven ost (tack Albert & Jack). De smakade någonstans mittemellan körsbärstomat och vatten – ganska syrligt och läskande liksom, och inte alls som en klassisk gurka. Vet inte riktigt hur gurkinläggning funkar, djungelgurkans insida består dessutom mest av frön, men en burk full med zebrarandiga minigurkor skulle se väldigt fräckt ut…

Den stora vinnaren i salladen var dock slingerkrassebladen, som jag spontanskördade utan att riktigt läsa på. Dom smakade väldigt pepprigt, ganska köttigt och inte alls beskt så där som nästan alla andra blad just nu. Hoppas dom inte är giftiga.

I förra veckan kom jag hem från Borlänge och Peace & Love med svår bronkit som jag är rätt säker på utlöstes av den depression som jag drog på genom att i tre dygn gå runt själv i ett söndertrampat skogsbryn/stadskant omgiven av 40.000 människor vars enda uppgift verkade vara att dricka sig bakåt genom evolutionen ett par miljoner år, skrika ”Bira, bira, bira, bärs, bärs, bärs” i mitt öra och trycka in processade djurdelar i sitt eget ansikte medan jag försökte se någon stackars musiker sätta ord på sina innersta tankar några meter bort.

Så vilken tur för mig att johannesörten blommar! Jag satte den förra året, och det här är första året jag plockar själv, men jag knipsade bara av blommorna och lät några knoppar få följa med. Första dan efter festivalen grät jag mig igenom Audrey Hepburn-filmer (vem hade kunnat tro att Prinsessa På Vift var så fruktansvärt sorglig?). Men efter ett par rejäla koppar johannesört-te, smaksatt med lite mynta, kanel, lime och honung, samt en fantastiskt återupplivande konsert med Alice Cooper har jag nu fått tillbaka tron på livet och i alla fall delar av mänskligheten.

Enligt James Wong och Grow Your Own Drugs (ja, den heter så) används johannesört traditionellt för att bota melankoli, hysteri och insomnia (att gå på Alice Cooper-konsert efter ett par rejäla koppar johannesört-te är kanske inte det piggaste jag gjort i livet). Men örten funkar också antiinflammatoriskt, och det går att göra johannesört-kroppsolja genom att täcka johannesört och ringblomma med oliveolja, låta stå i en vecka och sen sila. Håller sig i cirka sex månader.

Vid plantering, tänk ”vägren”. Ljust, luckert, torrt.

I förra numret av Koloniträdgården var det ett läsarbrev som handlade om pepparrot om pepparroten från helvetet. Hon som skrev brevet hade grävt sig till Kina för att bli av med den, och ändå inte lyckats. Det kändes halvskönt att jag läste artikeln med utsikt över platsen där jag höstplanterat pepparrot.

Nu har jag hållt det här lite hemligt för mannen – vi har redan haft en diskussion om att jag inte ska föra in rosablommande maskrosor eller andra invasiva arter i landet – och jag har nervöst tassat förbi pepparrotsplatsen, inte riktigt beredd att gräva upp den, inte riktigt beredd att sluta gräma mig.

Men så, i det här numret av Koloniträdgården, var det en lång beskrivning av hur man odlar pepparrot säkert. Lösningen stavas ANNUELL. Så länge man gräver upp roten, hela roten, varje år ska det vara lugnt. Däremot verkar den riktigt, riktigt pysslig att odla.

PEPPARROTSPLANTERING

Jag köpte min pepparrot på planta, men odlar man från rot går det till såhär:

• Ta en 30 cm lång pepparrot, tjock som ett finger ungefär.
• Rensa roten ren från smårötter och liknande, allt utom den grövsta biten ska vara slät (det är där bladen sen ska komma).
• Skapa en upphöjd bädd, och planetar rotbiten i en 45° vinkel, med den grova toppen några centimeter under jorden.

PEPPARROTSUNDERHÅLL

• I juli-augusti ska roten snyggas till. När det är fuktigt, gärna lite duggregn, gräv fram den översta halvan av roten och putsa den ren med en vass kniv. Låt den understa biten och bladen sitta kvar, och fyll sedan på med jord igen.
• Skörda alltid ALL rot, annars blir det monsterrötter.
• Förvara på samma sätt som potatis.
• När våren kommer, börja om från punkt 1. under Pepparrotsplantering.

PEPPARROTSSNAPS

Förra vintern gjorde jag pepparrotssnaps, med en smak som inte kan beskrivas på något annat sätt än som ”slagborr”. Ögon tårades, lungor drog ihop sig, hattar rullade. Så här gjorde jag.

• Skär pepparrots-chunks.
• Stoppa ner i en gammal glasflaska (helst genskinlig, så att du ser om färgen förändras).
• Toppa upp med vodka.
• Någon månad senare, när vätskan har börjat gulna, har du låtit pepparroten ligga i för länge, och är alltså framme vid slagborr.

Och det här är pepparrot bra för: Pepparrot stärker immunförsvaret (hej pepparrotssnaps på vintern!). I inläggningar fungerar den konserverande och motverkar mögel.

Nu är nässlorna uppe! Oh joy!

På tisdag är det nymåne (enligt min månodlingsbok), då är det dags att plocka alla nässlor som ska torkas. Skönt nog behöver man ju inte skörda grejer som ska torkas på morgonen heller. Win-Win för torkade nässlor alltså.

Kolla dessutom in det här mäktiga, javenne typ torkfatet eller nåt, som jag hittade hemma i Edsbyn i vintras.

TORKADE NÄSSLOR GER

Te – ska hjälpa mot hösnuva, om man dricker det dagligen

Hårskölj – för blankt hår

Smak i sopporr – det här är min egen, otestade uppfinning. I vintras tipsade en kompis om att smula torkad svamp i soppor som smaksättning, och det funkade asbra. Nässlor borde ju funka lika bra.

Du vet det där avsnittet av River Cottage när Hugh träffar en kompis från södra Frankrike som tar med honom ut på mussel-plock i havet? Sen samlar hon torra tallbarr och brer ut över ett stenbord utomhus, placerar ut musslorna i en solfjäder-form, tuttar på och det bara WOOF! Sen är musslorna klara att äta.

DET avsnittet har hemsökt mig och flera vänner ända sen det sändes. Därför samlades vi i en uppvaknande trädgård i Gamla Enskede i helgen med två nät musslor och en plan.

Vi började med att lägga upp musslorna, omlott, precis som hon på tv, på stora grillens galler. Sen pulade vi ner en jävla  massa marsvinshalm i botten på grillen, slog på några skvättar jack daniels och tuttade på. Det sa inte WOOF. Det sa mer liksom, faaaah fjutt. Vi blåste på höet tills vi var blåa i ansiktet, några tappra eldslågor slog upp och vi kastade på locket för att röka in musslorna. När vi plockade upp locket, några minuter senare, hade några tappra musslor öppnat sig, och var faktiskt riktigt varma inuti. Och de smakade, herre vad de smakade. Ljummet och salt och rökigt, alger och grädde. Jag kan ibland vara lite rädd för musslor, men de här var liksom så mycket mer MAT och inte alls bara ett föredetta levande tuggummi.

Efter enormt många fler experiment kom vi fram till att det vi skulle gjort från början var följande:

• Tänd grillen som vanligt, med kål.
• Förbered musslorna och lägg upp på gallret.
• Snabbt som ögat, strö över några nävar rökflis och kasta på marsvinshöet.
• På med musslorna och låt dom vara i elden ett litet tag.
• På med locket och låt dom rökas in ett litet tag också.
• Slit av gallret innan de hunnit bli gummiaktiga, och servera direkt till alla som står runt omkring och hoppar på stället för att de är så uppspelta.

Och om du undrar på vilket sätt det här har med odling att göra så är det ju att man, liksom, kan odla musslor. Typ. I alla fall i teorin.

Äh skitsamma, det var ASgott!