Bloggat om potager

Mangold á la France

101030 av pushingdaisies

Potager, Paris style

Det här är en park i Paris som vi satt i för några månader sen. Bortanför den här rabatten stupade gräsmattan ner mot stan. Kullen var inhägnad, och vid rabatten stod en skylt med fransk text och rubriken Vulpes vulpes, men jag såg inte till några rävar. Solen strilade ner bland trädkronorna och fick stjälkarna på den röda mangolden som stod utspridd bland massa exotiskt som jag inte kände igen att se helt självlysande ut. Vi satt vid ett långbord en bit bort, med öl i plastglas, en påse full med baguette och byttor med röror. Fler vänner dök upp, och varje gång höstvinden drog förbi var alla tvungan att ducka och skratta för att träden regnade kastanjer.

Snigel-trix

101025 av pushingdaisies

Svartkål, mangold, tagetes

Jag har ju peppat inför min föredetta hat-blomma, tagetes, hela året. Jag har läst om alla blommans bisarrt goda egenskaper, och sen när den väl kom upp i mina land så var den faktiskt fin också. Jag odlade något som kallas Linnétagetes, som jag fick från Sesam. Enkel och ödmjuk, och med skiftande röda, sammetsaktiga och brandgula kronblad.

En sak jag snappat upp någonstans var att man skulle plantera tagetes mot sniglar. Så jag drog i skitmycket tagetes mellan svartkålen och mangolden (som förresten, precis som Lena Israelsson säger, är en sjukt fin kombo). Och varje kväll såg det ut som om någon lagt bombmattor med sniglar över landet. Jag skyddade kål och mangold med avskurna pet-flaskor, och mot alla odds växte de sig faktiskt riktigt stora och starka.

Och nu läste jag precis att man ska odla tagetes mot sniglar – eftersom sniglar ÄLSKAR tagetes. Tagetes är som snigelcrack. Därför ska den stå runtom odlingen, eller en bit bort, för att förvilla. Att blanda tagetes och kål är alltså som att ha gratis sprututdelning i samma hus som langaren bor i (och jag kommer att hålla fast vid att den metaforen inte är obegriplig). DOH!

I Just Kåld

100910 av pushingdaisies

Vi har haft jävligt mäktig kål hela året: pak choi i våras, mangold under sommaren, och så palmkålen som fortfarande står kvar. Och jag ska säga som det är nu: kål är svårt. Varenda grej som nånsin krälat, krupit eller flugit i en trädgård äter kål.

Men i senaste numret av Koloniträdgården stod det nu att blommande dill i kål-landet lockar till sig nån predator som jag glömt namnet på som äter upp kålflugor! Kål + dill blir det alltså nästa år.