Bloggat om skörd

Pick it up, pick it up!

111006 av pushingdaisies

Nyplockade i duggregn = bad gardener!

Ringblomma, kungsljus, johannesört, lavendel *BLISS*

Just nu plockar jag ringblommor helt tvångsmässigt. De slutar liksom inte blomma och jag slutar inte plocka.
Jag torkar de flesta (det var ju nymåne i förra veckan, men en solig dag torkar de ändå ganska bra). Av dom kan man göra te, som hjälper mot magkramp (elak PMS alltså). Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag hinner plocka en vända till också, så att jag får med mig ett gäng färska hem för att laga till den här häxkuren, som jag fick av hippie-Flipper:

  • Ta 2 dl färska eller 1 dl torkade örter (typ brännässla, johannesört, kamomill, timjan eller just ringblomma).
  • Hacka örterna grovt och lägg i en ren, torr glasburk.
  • Fyll på med kallpressad olivolja tills burken är full. Skruva fast locket.
  • Inga växtdelar ska sticka upp ur olja, då kan de bli dåliga.
  • Ställ burken ljust, men inte för varmt.
  • Låt örterna dra i tre veckor.
  • Sila olja ner i en ren flaska.
Örtoljan använder man sen som hudkräm. Några droppar för varje kroppsdel räcker, och ringblomman hjälper mot utslag, irritationer och lätt inflamerad hud.

La Prune est Bon!

110912 av pushingdaisies

Satan i gatan, nu är det plommon som gäller!
Vi plockar korg efter korg, och det tar liksom aldrig slut. Efter tre år av väldigt ihärdigt plockande (både från träd och på marken) har nästan alla maskar försvunnit, och monilian är helt och hållet under kontroll. Åh så hoppfullt att ens pill faktiskt får effekt!
Att sitta i köket och lyssna på Jeff Bridges nya (ja faktiskt, Jeff Bridges nya. Jag lyssnar på feel good-country och jag skäms inte!) medan man delar plommon efter plommon med en liten vass kniv, vrider isär halvorna och pillar loss kärnan gör att allt känns så oerhört södra USA. Eller kanske ännu mer Camilla Plum-flummigt Danmark. Jag fryser plommonen på en plåt, och när de är hårda lägger jag dom i påsar. Men vad gör man då med 20 kilo plommon? Till exempel:

  1. Plommonmarmelad med kanel.
  2. Plommonsaft (jättegott faktiskt, fast ovant).
  3. Plommonkräm.
  4. När man har besök: plommonpaj.
  5. Plommonparfait (det här tipset är ett av de bästa tycker jag, och jag fick det oväntat nog av en ung stylist på en mexikansk snabbmatrestaurang)
  6. Plommonsås (funkar bäst om man äter kött).

 
En kväll, när vi var på väg hem med ännu en korg, tog vi ett glas vin på en fransk bistro. På väg därifrån blev jag stoppad av en fransman som blev helt till sig i trasorna av korgen och berättade att han bor på en 300 år gammal gård och jobbar med att skörda och sälja ungefär 3 ton plommon om året. Han fick smaka ett plommon och var väldigt snäll och gav komplimanger. Sen frågade han vad det var för plommon och jag sa “Victoria” och då sa han väldigt läraraktigt, “Nej nej, det här är inte viktoria. Viktoria är mycket större.” Och då sa jag, “I Sverige är det här viktoria” och då tittade han på mig med stora, bruna ledsna ögon och klappade mig medlidsamt på axeln.

Doh!

110905 av pushingdaisies

Nämen, det var ju så här pepparroten INTE skulle se ut…

Jag fick ungefär en rot som var tjock nog att liksom kalla för rot, inte bara rufs, och den är nu nerhackad i en flaska fin rysk vodka. Första snapsen togs till kräftskiva, och smaken var… jordig, med ton av rova. Har även fått tipset att den perfekta tiden att låta pepparrot ligga i vodka är två veckor.

Och det ska gå att äta unga pepparrotsblad också – vilket passar bra eftersom det var helt omöjligt att skörda alla rötter, och att jag alltså etablerat ogräset pepparrot på vår lott nu. Ska smaka som pepprig kål tydligen.

 

För en handfull djungelgurka

110830 av pushingdaisies

Förra året fick jag lite fröer av en kompis i present. Hon är inte odlingsintresserad och därför gick hon på färg och form istället. I den klubben är djungelgurkan en självklar medlem. Förra året lyckades jag – helt på grund av mina egna misstag – odla fram en djungelgurka. I år blev det en handfull, och än är det inte klart.

Åt upp dom i förrgår, som del i en sallad bestående av grillad potatis (tack lotten), rispad sallad (tack lotten), rödlök (tack lotten), slingerkrasseblad (tack lotten) och mild, salt riven ost (tack Albert & Jack). De smakade någonstans mittemellan körsbärstomat och vatten – ganska syrligt och läskande liksom, och inte alls som en klassisk gurka. Vet inte riktigt hur gurkinläggning funkar, djungelgurkans insida består dessutom mest av frön, men en burk full med zebrarandiga minigurkor skulle se väldigt fräckt ut…

Den stora vinnaren i salladen var dock slingerkrassebladen, som jag spontanskördade utan att riktigt läsa på. Dom smakade väldigt pepprigt, ganska köttigt och inte alls beskt så där som nästan alla andra blad just nu. Hoppas dom inte är giftiga.

The End of Vitlök

110512 av pushingdaisies

Ungefär samtidigt som vitlöksblasten tittade upp, åt vi upp den sista vitlöken från förra året.

Och jag slutar liksom aldrig förundras över hur mycket bättre jag är på att göra mat, jämfört med affären…

Jag köper min sättlök från Solberga gård på Öland, och det är ju svårt att säga något om smaken: antingen är den stekt bortom igenkänning, eller så äter man den rå och slår ut känseln i munnen. Men jag skulle nog ändå säga att vår lök smakade ännu lite mer än köpelök.

Det som var det allra mest fantastiska med hemmagjord vitlök var framför allt två saker:

  1. Hållbarheten – och kom ihåg att det här alltså var en lök jag skördade i det värsta spöregnet på hela hösten – inte direkt idealiskt lökväder. Ändå höll den lätt genom hela vintern, fram till våren. Du vet hur köpelök brukar liksom skrumpna ihop lite och bli brun? Vår vitlök var kritvit och sprängfylld med gosaker ända fram till sista klyftan.
  2. Konsistensen – jag har aldrig tänkt på det, men köpevitlök är TORR. Den går inte att pressa (om man nu skulle vilja det, vilket min man säger att man inte får) eftersom det inte finns nån saft i den, hackar man den fint till en tomat- och vitlökssallad är varje skiva som ett segt dasspapper. Vår vitlök var däremot nästan genomskinlig av saft när man skivade den tunt och skivorna var så spänstiga att dom sa SNÄPP om man bröt dom. Allra bäst: jag har fått ett sorts mystiskt vitlöksfat av min mamma. Det har en upphöjd, räfflad yta där man kan direkt-riva vitlök, och sen hälla på olja och doppa bröd (= yum). Det brukar aldrig gå med köpevitlök för den bara krullar sitt torra skal runt fingrarna. Men, och jag tror att du redan gissat det här, med vår vitlök fungerade det perfekt!

Pumpaläns!

101015 av pushingdaisies

I somras lånade jag ut min Runåbergsfröer-katalog, där jag kryssat för allt jag köpt, och eftersom jag har närminne som nån av killarna i Dude where’s my car? har det varit en massa spännande överraskningar nu när grönsakerna börjat bära frukt. Som med den här pumpan till exempel. Jag har väntade förgäves på att den ska bli orange. Det hände aldrig. Så nu för några veckor sen startade jag pumpaskörden (börja med att ta bort bladen runt pumpan så att solen kommer åt, låt den stå så ett tag, skörda sen pumpa + stjälk, och låt ligga framme och torka i solen innan du tar in den).

Jag har runåbergsgooglat hela morgonen, och jag har kommit fram till att det borde vara en Buttercup-pumpa. Om jag känner mig själv rätt har jag säkert valt grönsak efter snyggast namn.

Nästa steg i researchen var tillagning, och jag ÄLSKAR babelfish-formuleringarna på den här amerika-svenska sidan. Syntaxen låter så oerhört trovärdig när det kommer till pumpa-recept, eller hur? Lyssna bara:

“Den Buttercup’s kött kan tendera mot torrhet, ett fel som är lätt kompenseras med matlagning metod.”

I love it!

Den matlagnings-mellanslag-metod som jag tänker använda är ugnstekning.

Fräsch Bonnig Böna

100929 av pushingdaisies

Bondbönorna har ju blivit en totalfavorit i år. De börjar gro när det är 8 grader i jorden, och de växer fortfarande!

Enligt våra undersökningar är de mogna när skidorna börjar få små svarta fläckar.

Oerhört Lökigt

100826 av pushingdaisies

Såhär i efterhand kan jag känna att, nämen visst, spöregnet igår var kanske inte det allra bästa vädret att skörda vitlök i. Jag skulle till och med kunna sträcka mig till att det kan ha varit det sämsta vädret någon någonsin skördat vitlök i under den tama vitlökens historia. Men nu är den uppe, och efter att ha blivit dränkt inpå understället när jag gjorde flätan (jag flätade ank-stylee, med rumpan i vädret och näbben under vattenytan) är den klar: vår alldeles egna, tolv lökar feta vitlöksfläta.

All Garliquered Up

100811 av pushingdaisies

Nu har vitlöksblasten börjat vissna, vi har börjat plocka upp lökar, efter behov, och det är sjukt spännande. Det är svårt att säga nåt om smaken, den är i alla fall inte svag om jag säger så. Däremot är vitlökarna väldigt snygga – kritvita med klart lila marmoreringar i det yttre skalet. Jag läste nånstans – “nånstans”, min vanligaste informationskälla – att vitlökar är fleråriga, och vi kommer att experimentera och lämna en lök i jorden den här hösten.

Hur som helst, vitlök kommer bli standard i vår trädgård. Tänk att ha så mycket att man kan göra sin egen fläta? Sen är det bara att köpa en basker, lära sig franska och börja titta överlägset på alla som säger något till en.